Videon är inte längre tillgänglig
För en vecka sedan berättade vi om Märta Nilsson i Luleå som efter sjukdom och ett olycksfall i hemmet blivit allt otryggare. Hennes närmaste bor i södra Sverige och situationen blev ohållbar, berättade hon.
– Jag måste ju ha hjälp med allt och trygghetslarmet är ju bra men de som kommer när man larmar har många andra de ska serva och man kan få vänta länge på hjälp, konstaterade Märta Nilsson.
Samma slutledning, att en boendeplats blivit det ultimata, kom hennes närmaste, syskonbarnen Åke Emmoth och Ann Gerd Emmot Kristensson fram till. De förklarade för biståndhandläggarna på Luleå kommun att Märta måste in på ett boende där hon skulle få det tryggare och ett socialt sammanhang att vara i.
– Men de verkade vilja att hon skulle bo hemma till varje pris, konstaterade syskonbarnen som i dagarna tog till en udda metod för att hjälpa sin faster och moster som på torsdagen fick ett boende beviljat.
– Märta har gett bort sin lägenhet till oss och vi har bytt lås så hon kan helt enkelt inte komma hem igen, säger syskonbarnen. Märta, just nu inlagd på Sunderby sjukhus, nickar och bekräftar att hennes bostadsrätt nu har nya ägare.
– Vi har inte kommunicerat det till någon handläggare men medan Märta legat på sjukhuset så kopplade vi ur hennes larm och fick då fråga på det. Vi berättade varför vi kopplat ur det. Då fick vi till svar att Märta ju kunde behöva det då hon kommer hem och då sa vi att - hem, det kommer hon inte mera, säger Ann Gerd Emmot Kristensson
Märta Nilsson själv är lycklig över att hon nu inte behöver ligga ensam, orolig och sjuk i en tyst lägenhet:
– Jag är så glad, säger hon om det nya boendet som hon kommer att flytta till i nästa vecka. Syskonbarnen ska åka och titta på rummet på fredagen innan de reser tillbaka till sitt eget.
Att det nu har ordnat sig är syskonbarnen väldigt lättade över:
– Ja nu är vi "i hamn” säger de bägge, men förklarar samtidigt att det känns trist att det skulle krävas strid på barrikaderna:
– Tänk hur det är för de som inte har någon som talar för sig, säger dem.
Man nöjer sig dock inte med att det ordnat sig för Märta.
– Nej jag kommer att lämna in en rapport till IVO, kontrollmyndigheten för vård och omsorg. Det borde ge en tankeställare, säger Ann Gerd Emmot Kristensson som vill att deras erfarenheter ska kasta ljus över åldringsvårdens villkor.