Åren går och nu är det faktiskt 32 år sedan älven räddades undan de förhatliga grävskoporna. En tioårig kamp hade avslutats och en ny era var i antågande. I samma veva tog jag beslutet att stanna kvar i mysiga Råneå så länge som vattendraget var outbyggt. Jag är kvar, älven är fri och förhoppningsvis är alla glada och nöjda.

I höstas slog det mig, då jag cyklade förbi Prästholmsforsens början, på bron mellan Orrbyn och södra sidan av Råneälven, att här stod säkerligen det avgörande slaget om Råneälven som ett fortfarande outbyggt vattendrag. Nu har det gått många år sedan debatterna, som började sommaren 1976 och avslutades med riksdagsomröstningen i november 1986. Den 1 juli 1987 upptogs den i dåtidens Naturresurslagen som skyddad, numera en del av Miljöbalken. ”Min” sida vann till slut den dramatiska omröstningen i riksdagen, sedan moderaterna ändrat sig på slutet. Siffrorna stannade på 161 för och 139 mot. Det är med ynka 22 rösters övervikt som Råneälven och några andra älvar fortfarande rinner fritt sedan de forsade fram ur inlandsisens avsmältning. För två år sedan (2016) firade jag älven som fri på just den här bron och lät en röd ros singla ner mot vattnet. Den flöt så vackert med strömmen och visst hörde jag att älven jublade.

Varför just Prästholmsforsen? Vi i AMORE-gruppen (Aktionsgruppen Mot Råneälvens Exploatering) och många inblandade var i slutfas med debatterna. Då råkade det vara så att en folkpartigrupp med partiledaren Bengt Westerberg i spetsen, gjorde en röstresa i Norrbotten. Utanför Niemisel ”kidnappade” vi politikerna, som färdades i en grön folkvagnsbuss. Snabbt eskorterade vi sällskapet till Hasaforsen, där vi hade arrangerat lunch i gröngräset, med en rykande het älgköttsoppa, nybakat tunnbröd och kokkaffe. Vid stranden låg min kanadensare. Nu var det dags för en tuff strategi.

Artikelbild

| En klassisk syn från Råneälven, på den tiden då laken var en vanlig fisk.

Dagen innan hade nämligen Westerberg skrivit i Dagens Nyheter att vi åtminstone måste få bygga ut Råneälven. Jag tog med honom i kanoten, sen drog vi nedströms till just bron vid Orrbyn över Prästholmsforsen. Den timslånga paddlingen var mycket gemytlig. Vi såg tranor, sångsvanar, plask efter enorma gäddor och en hel del knipor. När vi närmade oss bron såg vi att den var i stort sett belamrad med journalister. När vi så småningom drog upp farkosten till höger om brofästet tittade Westerberg på mig och sade med klar och hög röst:

– Jag ska personligen se till att den här älven inte blir utbyggd. Så lite behövdes för att ändra ett helt partis politiska åsikt i ärendet.

Samtidigt kände jag att Norrland som vanligt var lite på undantag. Om älven hade legat i Södermanland hade varenda riksdagspolitiker varit på plats flera gånger om.

Läste i NSD, lördagen den 8 december, en personligt präglad artikel skriven av Maria Unga, som handlade om författaren och vildmarksmänniskan Anna Kuru, med rötter från Nedre Soppero och Lannavaara.

Artikelbild

| Råneälven är landets uttertätaste vattendrag.

Texten handlade om en kvinna som hade bosatt sig i vackra Holmajärvi efter Kirunavägen mot Nikkaluokta. Hon berättade bland annat att hon hämtade energi ur naturen och att hennes älv egentligen var Lainioälven. Trots att hon bor vid Kalixälvens källflödessjöar menade hon att ”Min älv är Lainioälven och den känns på ett helt annat sätt. Det är svårt att förklara det, jag vet inte om det sitter i generna”.

Min älv är utan tvekan Råneälven, trots att mina rötter finns i norra Jämtland. Älven gav oss debattörer tio års frist i ett försök att rädda vattendraget undan den totala destruktionen. Den har gett mig fantastiska scenarion, trevliga fisken och oförglömliga minnen. Klart att vattendraget är min älv. Jag tror vi är många därute som har en älv eller en sjö, vatten som har präglat oss i våra fortsatta liv. För mig är det inte generna som gäller utan ”fenerna”, det vill säga att min kropp och min själ är präglad av Råneälven och de omgivningar jag lever i. Det kallas att en organism är präglad av fenontypen, det vill säga av livsbetingelserna i mina räjonger. Genotypen har med det biologiska arvet att göra, bland annat olika biologiska arv efter föräldrarna.

Artikelbild

| Fortfarande rinner Råneälven fri och obunden, alltid bästa nyårspresenten.

Enkelt uttryckt kan vi säga att den lilla öringen som lever i den djupa och mörka skogsbäcken, är liten till växten på grund av snäva livsutrymmen och att färgen på skinnet är mörkt. Genotypen är att det är en öring och ingenting annat. Fenotypen är att omgivningarna har präglat organismen. Om öringen hade vuxit upp i havet hade den blivit ljusare i skinnet.

God fortsättning!