Det framkommer nämligen skillnader i synsätt mellan kommunen, som gärna uppmuntrar till liv på landsbygden, och länsstyrelsens tolkningar.
Det började med att Älvsbybon ville bygga en stuga i Arvidsträsk, en by omgiven av vatten. Det behövs dispens från strandskyddet och Älvsbyns kommun såg skäl till det.
Däremot inte länsstyrelsen, som sade nej, och Miljödomstolen instämmer. Det är den här synen som Älvsbybon anser utgör Stockholmsperspektiv. Enligt propositionen som innehåller en ny syn på strandskyddet ska inlandskommuner få ett större ansvar i sådana frågor och kommunen har till skillnad mot länsstyrelsen varit på platsen, hävdade han.
Älvsbybon har rötter till Arvidsträsk och i omgivningen finns redan bebyggelse. Båda förhållandena är plusfaktorer för ett stugbygge anser han. Länsstyrelsen sade nej med flera motiveringar, bland annat att de personliga skäl Älvsbybon hävdat inte är så unika som de nya villkoren kräver.
Till Älvsbyns kommun, som i nya översiktsplanen hoppas på omfattande bebyggelse på landsbygden, skickas passningen att kommunen är överoptimistisk.
Ett syfte med att bevilja dispenser från strandskyddet är att byggena kan innebära jobb och bra service i bygden. Kommunen tycks dra slutsatsen att all bebyggelse ger mer av service och företagande. Realismen i det måste kommunen i så fall visa för varje område, resonerar länsstyrelsen.