Karlström räddade systemen från branden

Karlström sitter just nu på tre olika stolar i ett knivskarpt läge. Han är systemtekniker åt Polarbröd, han är deltidsbrandman i Älvsbyn, och facklig representant för personalen som är med i Unionen. På söndag kväll fick han larmet om att ett automatlarm hade löst ut på bageriet. Något som hänt många gånger förut.

– Så det var ju inget stort med det. Jag hade inte jourvecka. Men sen blev det snabbt allvar och då var det bara att åka in direkt till station och kasta på sig kläderna och rycka ut. Syftet var ju då att rädda så mycket som möjligt från serverhallen, säger Hans Karlström.

Vad tänkte du när du kom fram?

– Jag har varit på många bränder och rent spontant tänkte jag att det här ser illa ut, det ser väldigt illa ut, säger Karlström.

Fabriken stod i lågor och till serverhallen hade det börjat sippra in rök när han började montera lös de rackmonterade servrarna.

– Det fanns en hel del rök redan när jag kom dit, men det gick bra. Jag fick sluta när det stack alldeles för mycket i ögonen. Jag tog allt jag fick med mig för att försöka rädda systemen, säger Karlström.

Sen var det bara hugga i det övriga släckarbetet till klockan fyra på natten. Han prisar samarbetet med alla andra stationer som skickade bilar och säger att det är den värsta branden han varit på i Älvsbyn.

– Lekenskolan var en väldigt omfattande brand, även när skolan i Vistträsk brand var det ju en stor grej i ett sånt samhälle. Men det här slår allt jag varit med om hittills. Det är båda stora och svårsläckta lokaler, säger Karlström.

Under början av veckan har han ställt upp servrarna i Piteå för att se hur mycket som kunde räddas. Han tror att systemen kommer vara viktiga för återuppbyggnaden av fabriken.

Vad blev resultatet?

– Jag har fått mycket hjälp från Atea och Fortlax för att komma åt det här. Det mesta verkar ha överlevt branden. Vi har räddat affärssystemet, bokföringen, system för lager, order och produktionsplanering och fakturahantering, säger han.

Under onsdagen promenerar han runt ruinerna, då är han på efterbevakning av branden. Röken är ljusare än tidigare. Här och var brinner öppna lågor som de spolar bort.

– Man vet var man är men man känner knappt igen sig där inne. Man får tänka flera gånger för att se var man är. Plötsligt är det räls på golvet och så får man tänka efter vars det var så, säger han.