Boliden hade årtionden tidigare börjat leta malm i Västerbotten.
På andra sidan länsgränsen genomsöktes ett fält från Älvsbytrakten och vidare mot Arjeplog. Inom fältet fann Boliden 1929 ett kopparkisblock på Nattberget, flera mil från Älvsbyn och en bit från Laver.
Senare lokaliserades kopparådern. Provbrytningar genomfördes.
Det fanns tveksamheter kring ekonomiska bärigheten. Boliden beslutade likväl 1936 att malmen skulle brytas. Bristen på koncentrerad kopparmalm vid Rönnskärsverken påverkade.
Vid den tid Laver öppnades var kopparpriset i stigande på grund av inflation samt på grund av att vattenkraftverk byggdes i världen och det behövdes koppar till ledningstråd och i maskiner. Sverige importerade en stor del av behovet av koppar. Den inhemska produktionen förekom i Rönnskär.
Lokalrevyer och film
Laver öppnade, först i dagbrott, senare under jord.
Samhället byggdes upp. Boliden ägde de flesta byggnaderna.
Det blev lägenheter i envånings- och tvåvåningshus.
Särskilda ungkarlsbostäder byggdes.
Stora bostäder byggdes åt gruvfogde och verkmästare.
Störst blev platschefens hus, med sju rum, kök och jungfrualkov.
Laver fick skola, gymnastiksal, skolkök, telefon, Konsum och Folkets hus med bibliotek och kafé. Film visades, lokalrevyer ordnades. Syföreningen var igång, idrottsföreningen Dynamit arrangerade skidåkning.
Som mest bodde här 242 personer, färre än beräknat. De flesta kom från Pite älvdal och Skellefte älvdal.
Laver beskrevs som ett mönstersamhälle, med elspisar i köken, rinnande vatten, kylskåp och rostfritt. Via varmvattenledningar i kulvertar fick husen fjärrvärme. Gatubelysningen gav sken.
Klondyke
"Världens modernaste Klondyke", skrev Stockholmstidningen.
Badhuset hade solarium eftersom gruvarbetarna bedömdes få för lite solljus.
Lavergruvan hade olika nivåer på mellan 30 och 290 meter. Ingen kommersiell brytning förekom under 170 meter.
Huvudnivån hade lokverkstad, borrsmedja, transformatorer, borrsmedja, manskapsbarack och dynamitförråd. Lokalt fraktades med gruvtåg.
Grovkrossningen skedde i gruvan. På annan plats skedde förädlingen till slig som fraktades med lastbil till Korsträsk och vidare på järnväg till Rönnskärsverken.
Slut i förtid
Lavergruvans beräknade livslängd var 15 år men tillgång och kvalité hade överskattats. Priset på koppar sjönk. Produktionen av koppar allmänt hade ökat under krigsåren. När kapprustningen var över såg det ut som om kopparpriset skulle fortsätta sjunka.
Samtidigt ingav prospekteringar i Laver dåliga odds. I november 1946 togs den sista malmen upp.
Byggnader fraktades till gruvbrytningen i Laisvall och Kristineberg.
Konsum hamnade i Brännberg, skolan i Lillträsk, Älvsbyn. Folkets hus landade i Överklinten, Umeå. I maj 1947 var nedmonteringen klar.
Vid den tiden började kopparpriset stiga och steg kraftigt åren efteråt.
Källa: "Laver orten som försvann", C-uppsats av Andreas Holmberg och Niklas Korva, Luleå universitet.