Muammar Gaddafi. Namnet låter säkert bekant.
Libyens diktator tolererade inte folkets demonstrationer och svarade då med att starta blodiga strider i landet som ledde till hans egen död – och ett kaos som ännu inte har tagit slut i landet. Men Adam Mahmouds historia börjar tidigare än så.
37-årige Adam kommer nämligen från ett annat minst sagt krigshärjat område, Darfur i Sudan. Sudan har varit i krig från 1955 till 2005 i en kamp mellan norr och syd, mellan svarta folkslag och araber. Det har ändå varit oroligt sedan dess i det som nu är två länder. 2011 röstade sydsudaneserna för att bilda en självständig stat och då skapades Sydsudan.
Redan 1999 flydde Adam Mahmoud Sudan och tog vägen till Libyen.
Libyen, ett land rikt på olja, var en stor arbetsmarknad och därför tog sig många dit och blev gästarbetare. Adam klarade sig och jobbade på i många år. Han provade på olika yrken.
Till slut hamnade han på en bensinmack – med en speciell koppling.
– Det var en av Gaddafis säkerhetsvakter som ägde macken, så jag var ju rädd att någon skulle bomba macken, säger Adam Mahmoud.
Oron kom av konflikten som trappades upp 2011.
Den arabiska våren spred sig och uppror startades i Tunisien, Egypten, Algeriet, Marocko, Syrien, Jemen, Bahrain – och Libyen. Det libyska folket ville bli av med den hänsynslösa diktaturen som rådde i landet. Gaddafi hade med järnhand styrt befolkningen efter sina intressen och han var dessutom känd för att stödja terrorverksamheter.
Muammar Gaddafi satte hårt mot hårt vid upproret och demonstranter sköts ihjäl.
Då klev Nato in och hjälpte rebellgrupperna som hade bildats för att störta Gaddafi.
Med tanke på Adam Mahmouds arbetsgivare kände han sig i fara.
– Jag sa inget, men jag ville ju själv ha bort Gaddafi också. Men Tahir (vakten som ägde macken) sa att han skyddar mig och att det inte blir några problem att jobba där.
Därför fortsatte han att gå tillbaka till jobbet. Däremot kunde han aldrig känna sig säker.
– Det var väldigt oroligt. Man hörde ju alltid när bomberna smällde, säger Adam som då bodde i huvudstaden Tripoli.
Enligt honom själv var invandrare, och icke-muslimer, extra utsatta. Det fick han uppleva när regimen beväpnade deras allierade medborgare.
– Jag hade en kompis, också från Sudan, som var bilmekaniker. Det var en man som lämnade sin bil på reparation hos honom. När han hämtade bilen tyckte han att min kompis hade tagit alldeles för mycket betalt. Sen när han fick ett vapen kom han tillbaka till verkstaden och sköt ihjäl min kompis.
Inbördeskriget i Libyen började i februari 2011. I oktober störtades, och dödades, Muammar Gaddafi. Men allt blev inte frid och fröjd bara för det. I stället har flera olika grupper, däribland terroristgrupper som IS, slagits om makten i landet. Med tanke på hur osäkert läget ännu är i Libyen kan terrorgrupper fortfarande få fäste där, menar experter
Adam Mahmoud hade under tiden i Libyen försökt ta sig till andra länder flera gånger. Och till slut var han bara tvungen att fly efter krigsutbrottet 2011.
– På bensinmacken tog vi emot en stor lastbil med bränsle. Vi släppte in den genom en grind som vi skulle stänga efteråt. Sen kom det en annan bil som inte fick komma in den vägen och jag sade att de inte kan komma in här. Då vevade en man i baksätet ned rutan och sa åt mig: ”Vem är du att bestämma över mig? Jag är av Libyens folk och du är bara en utlänning.” Sen riktade han en pistol upp mot mitt huvud och så sköt han ett skott bredvid mig.
Det blev droppen för Adam. Sen tog han vägen till Tunisien och så småningom till Sverige och Kalix.
Han har flytt två olika krig – och kvar har han lämnat sin mor och sina syskon i hemlandet Sudan.