Anders Rönnbos livsöde är ett kusligt exempel på det meningslösa våldet och dess följder. Olyckan, eller mordförsöket som man också kan kalla det, inträffade den 12 juli 2003 klockan 00.30 i Stockholm. På en sekund förändrade hela hans liv och även livet för hans föräldrar och syskon.
Besöka Patricia
Han var då 31 år och hade nyss fått semester och åkt till Stockholm med en kompis från Arvidsjaur. Där sammanstrålade de med en tredje kompis. De skulle ha kul i Stockholm några dagar och sedan åka och hälsa på Anders bror Mats på Gotland. Men det blev inget besök på Gotland.
Efter att ha roat sig på Söder promenerade de vidare. Målet var nöjesbåten Patricia, som en gång i tiden låg i Luleå. På vägen in stötte de på fyra killar, men det var aldrig något bråk. De gick vidare längs Stadsgården vid Katarinahissens fot. Bara några minuter senare träffades Anders i bakhuvudet av en tolv kilo tung gatsten som någon kastat 30 meter ner från Katarinavägen på Söder.
Minns ingenting
Han hamnade på neurointensiven på Karolinska sjukhuset i Solna. Där låg han nedsövd i nio dagar och vid sin sida hade han mamma Ingrid, pappa Bengt, storebror Mats och storasyster Anna, som vakade vid hans bädd.
- Men jag minns inget av händelsen och trots allt hade jag änglarna på rätt sida. Jag kan inte heller gå och släpa med mig det där hela tiden, säger Anders, som valt att titta framåt och inte tänka så mycket på det som varit.
I dag är han 41 år och bor sedan drygt två år tillbaka i ett eget hus i Arvidsjaur tillsammans med Jojo, en snart tre år gammal engelsk springer spaniel.
- Hunden är viktig för mig, säger han och lyser upp med hela ansiktet.
Viktiga för honom är givetvis också föräldrar och syskon samt hans assistenter. För att klara dagen behöver han nämligen hjälp dygnet runt. Totalt har han fyra assistenter som jobbar skift och kan sova på övervåningen på natten.
- På dagarna promenerar jag med hunden, tränar i bland hos sjukgymnasten och så arbetstränar jag på Samhall en stund med att montera optokablar, berättar Anders och klappar ömt Jojo som krupit upp i soffan.
Andra planer
Nu var det inte så här han planerat sitt liv. Efter grundskolan i Arvidsjaur flyttade han som 16-åring till Tvååker, utanför Varberg, där han gick en trädgårdsutbildning.
Då olyckan inträffade hade han precis kommit in på lantbruksuniversitetet i Alnarp och skulle börja läsa till landskapsingenjör.
- Men det intresset har svalnat något. Nu satsar jag på resor. Om några veckor ska jag åka och hälsa på min bror Mats och se på hans nya lägenhet i Stockholm. Sedan ska vi åka över till hans hus på Gotland, berättar Anders entusiastiskt.
Han drömmer också om att kunna besöka Island och Australien en gång till. Island besökte han bara någon månad innan olyckan och dit längtar han tillbaka.
På vintern brukar han åka till Kanarieöarna en eller två veckor och träna på ett rehabiliteringscenter. Där finns det personlig tränare och sjukgymnaster som kan hjälpa honom att bygga upp rörligheten. För olyckan gjorde att han fick försämrad rörlighet på främst vänster sida. En rörlighet som han delvis fått tillbaka tack vare golfen, ett annat av hans intressen.
- Redan på sjukhuset började jag träna svingen och det var bra koordinationsträning, säger han och berättar att han då och då går en runda på golfbanan i Arvidsjaur.
Stort nätverk
Anders är en social kille och har ett stort nätverk i Arvidsjaur. Han har även gamla vänner runt om i landet som brukar komma och hälsa på och lätta upp vardagen för honom. För av naturliga orsaker har han väldigt många svackor då livet känns väldigt jobbigt.
- Då det varit tungt har jag vänt mig till Tomas Fogdö och fått bra tips av honom på hur jag ska gå vidare. Men jag är envis och med min vilja kommer det att gå bra, säger han och skrattar gott.
Givetvis har Anders olycka påverkat hela hans familj. Anna Rönnbo, hans storasyster, bor i Arvidsjaur och är med då vi träffar honom. De har alltid haft en väldigt nära relation.
- Mycket, mycket förändrades. Han var min lillebror, men också min bästa kompis. Nu är det på ett helt annat sätt, säger hon och tittar på sin lillebror.