Flera av de tolv berättelserna handlar just om känslan av övergivenhet ett storasyskon kan uppleva när familjen växer. Emma AdBåges träffsäkra berättelse ”Leni blir en bebis” är ett utmärkt exempel på det liksom den kraftfulla skildringen ”Dorran och bebiströjan” av Moa Eriksson och Mari Ahokoivu.
Pija Lindenbaums klassiker ”Kan jag med” är en berättelse av det motsatta slaget, en lillebror som vill vara som sin storasyster och där slutklämmen visar att det visst finns fördelar med att vara liten också.
Generellt är ju syskonrelationen de längsta vi har i livet, oberoende om kontakten fortsätter eller inte in i vuxenlivet. Som barn kan man dock inte välja och även om de flesta nog ser fördelar med syskon finns hela tiden små vardagliga konfrontationer, inte minst i konkurrens om föräldrarnas uppmärksamhet. Därför känns Gunilla Hanssons ”Snart har vi en baby”, lite väl tillrättalagd och sockersöt. I denna berättelse är nämligen storebror Egon ett föredöme i tålamod och förståelse. Fint förvisso, men för alla som levt i en syskonrelation eller varit förälder vet att verkligheten är bra mycket mer komplex. Antologins avslutande historia - ”Lilla syster kanin badar i det stora havet” är en riktig klassiker värd att nämnas. Ulf Nilsson och Eva Erikssons finstämda saga om en dag på stranden är underbar i all sin enkelhet. En mycket läsvärd antologi, speciellt för dem som har syskon.