Treåriga Eija är multifunktionshindrad och har ett mycket omfattande hjälpbehov. Många har via Facebooksidan Barn som Eija kunnat följa Mattias Isakssons och Annika Winblad von Walters kamp för att dottern ska få assistans.
Danderyds kommun nekade Eija all form av assistans och familjen har tvingats till LSS-flykt närmare 100 mil norrut, till Mattias hemstad Boden.
– Vi hade inget annat val. Danderyds kalla bemötande innebär att de beviljade så lite som möjligt, säger Mattias Isaksson.
De flyttade för att inte tvingas lämna bort Eija till ett barnboende. Här i Boden har de också hjälp av barnens farmor, Gunilla, som kommer att kunna stödja familjen som nybliven pensionär.
Tanken var att de skulle ha börjat jobba till hösten och Eija hade börjat skolas in på en specialförskola i Täby under våren. Men när Danderyd nekade Eija assistans blev situationen ohållbar. Så istället för att börja jobba fick Mattias och Annika flytta från sina fasta anställningar som journalist respektive jurist.
– Det var surealistiskt att säga upp sig från en fast tjänst som jag haft flera år, säger Mattias Isaksson.
– Och som man trivdes med, fyller Annika Winblad von Walter i.
– Allt är så ofrivilligt, även om jag inte har något emot att bo i Norrbotten, tillägger Mattias.
Annika kommer från Umeå. För henne har flytten känts overklig. Nu är hon lättad över att flytten har blivit bra på många sätt. Hennes dotter Eija behöver ständig tillsyn och nu har de avlösning nattetid så att de kan sova själva. Så har det inte alltid varit.
Efter Eijas första väldigt svåra och sköra år insåg paret att de behövde hjälp.
– Man behöver sömn för att leva och för att kunna ta hand om Eija på dagen, säger Mattias Isaksson.
Från början fick de avlösning en-två nätter i veckan, nu varje natt.
I samband med att Mattias Isaksson blev sjukskriven, på grund av axelsmärta från alla tunga lyft, så gjorde de en insamling för att anställa en assistent själva.
– Vi såg direkt att det gör stor skillnad att det kommer en person som är utvilad och kan ta sig an dagen på ett helt annat sätt. Eija behöver hjälp med att äta, förflytta sig, göra sig förstådd, allting. Hon har saker hon måste göra på dagarna, som träning, för att ta sig framåt i livet. Assistansen handlar om att hon ska få en egen vardag, förklarar Mattias Isaksson.
Nu är axeln bättre, men han lyfter bara Eija i nödfall. Han berättar att familjen tvingats leva parallella liv i stor utsträckning. Han har tagit hand om Eija på dagarna och Annika om döttrarna Tova och Hilda, som är fem respektive ett år. Samtidigt måste Annika finnas där för att lyfta Eija.
Försäkringskassan bedömde att Eija endast hade rätt till 5,5 timmars assistans i veckan för sina grundläggande behov och tog därför inte ställning till hennes övriga hjälpbehov, enligt Mattias. Assistans under 20 timmer per vecka är kommunens ansvar. Danderyds kommun avslog helt och hänvisade till föräldraansvaret. Båda besluten är överklagade.
Eijas föräldrar visste inte om de skulle få stöd av Bodens kommun, men flytten har inneburit assistans från noll till 152 timmar i veckan. Beslutet gäller tills förvaltningsrätten har prövat deras överklagan av Försäkringskassans beslut. Familjen är speciellt glad över beslutsformuleringen i Bodens beslut: "Genom beviljad insats bedöms Eija uppnå jämlika och goda levnadsvillkor, enligt lagstiftningens intentioner".
– Jag trodde inte det var sant. Dessutom gick det relativt snabbt. I Danderyd har vi fått vänta i månader utöver utlovad handläggningstid, säger Mattias.
Han tycker det är väldigt uppenbart att lagen måste bli tydligare.
– Under den här mandatperioden har Försäkringskassan kommit på olika sätt att neka assistans. Deras argument och tillvägagångssätt kan även användas av kommunerna.
Enligt Sveriges Radio har åtstramningen inneburit att åtta av tio som söker stöd idag nekas jämfört med sex av tio 2016.
– Kommunen kan göra en annan bedömning. Det ville inte Danderyd, säger Mattias.
Även Bodens kommun hänvisar till föräldraansvaret när det gäller den omsorg Eija är i behov av. Men i Boden beräknas det ansvaret uppgå till tre timmar per dygn, i Danderyd till 24 timmar per dygn, enligt Mattias Isaksson. Att det kan vara så stor skillnad i bedömningen medför en rättsosäkerhet och Annika Winblad von Walter tycker det är orimligt att det ska spela roll var man bor.
Hon berättar att den ständiga kampen tar alldeles för mycket energi av familjen. Annika beskriver det som ett stort berg som ständigt måste bestigas på nytt, något som alltid finns där och som aldrig tar slut.
– Det finns alltid något administrativt kring Eija som man måste ta tag i. Det hade varit bättre att få lägga den tiden på henne.
Partiledaren Jan Björklund (L) sa när han var i Almedalen att Eijas familj går sönder till kropp och själ. Annika Winblad von Walter påpekar att föräldrar, som blir sjukskrivna på grund av att deras barn inte får den hjälp de har rätt till kostar samhället mer i längden.
– Men då är det en annan budget.
Samtidigt som hon tycker att det är bra att toppolitiker tar upp problematiken känns det hopplöst.
– Det händer ju inte något. Det är politiker som vill vinna makten som är intresserade. De som har makten är inte speciellt intresserade. De har inte försökt lösa problemet. Trots alla skriverier om barn som far illa så går de inte in med några akuta åtgärder.
Mattias Isaksson tycker att regeringen gömmer sig bakom olika dimridåer. Först var det påståendet att man måste göra hårdare bedömningar på grund av allt fusk.
– Men det visade sig att det inte fuskas mer än inom andra socialförsäkringsområden. Då sa de att de var låsta i avvaktan på den utredning som lägligt nog ska vara klar efter valet.
Men under slutspurten av valrörelsen konstaterar Mattias Isaksson att det tydligen plötsligt fanns pengar i alla fall.
– Alla betalar skatt och de flesta människor blir chockade när de hör att vi inte fått hjälp. Man frågar sig vad vi egentligen betalar så hög skatt för?