Bildupptäckare ställer ut

I lördags hölls årets första vernissage på Konstgillet i Boden. Det är Bodenkonstnären Roland Larsson som ställer ut målningar och skulpturer. I lördags fick besökarna även chansen att lyssna till konstnärens egna reflektioner över sitt liv och sitt skapande. Utställningen visar tavlor och skulpturer som Roland Larsson gjort från det han var 14 år till och med 80 år.  ? Jag har alltid varit envis och tjurig, jag har alltid velat prova på, säger han. Skulpterade ensam Roland Larsson är född i Koskullskulle, men bor i dag i Sävastnäs utanför Boden. När han började sin utbildning på Konstfack hade han hoppats på att få teckna nakenmodeller.  ? Det fick vi inte. Vi fick sitta och rita av gipser. Jag var så oppositionell att rektorn kallade in mig och sade: ?Vi tycker att Larsson ska sluta?. Jag ringde till mina bröder och frågade hur jag skulle göra. De tyckte att ingen rektor kunde hindra mig från att gå kvar, bara för att jag sade min mening. Roland Larsson hade tänkt sig en framtid i reklambranschen. Han var aldrig närvarande på lektionerna i skulptur. Däremot satt han ensam på morgnarna och skulpterade i lera. Teckningslärare  ? När läsåret nästan var slut kom läraren och frågade vad det skulle bli av mig som aldrig var på lektionerna. Jag svarade att jag skulle bli reklamare eller teckningslärare. Då sade han: ?Du ska bli skulptör?, minns Roland Larsson. Arbetade i Älvsbyn Han började utbilda sig till teckningslärare, men fann det fruktansvärt tungt, som han själv uttrycker det.  ? Vi skulle rita en hund. Då skulle man rita en limpa, mindre limpor och små köttbullar längst ned som ben. Sedan skulle man rita ett huvud med spetsiga öron. Därefter kunde man göra konturerna och så blev det en hund. Jag tyckte att det var vansinnigt. Roland Larsson satt i en park och ritade hundar.  ? Ibland kom det sådana där nystan förbi. Och jag tänkte ?hur gör man limpor och köttbullar av det?? Bild är språk Efter avslutad utbildning sökte Roland Larsson en tjänst som teckningslärare i Älvsbyn och började arbeta där. Till en början försökte han utforma lektionerna utifrån det han lärt sig under utbildningen.  ? Efter två år fick jag feber. När sommaren kom läste jag skolstadgorna och kom fram till att det mest väsentliga är att eleverna känner tillfredsställelse i att jobba. Han berättar att han och eleverna lekte under bildlektionerna. Han lät eleverna prata om bilderna.  ? Jag började luta åt åsikten att bild inte är avbild. Bild är ett språk som jag kommunicerar med. Jobbade med barn 1963 startade Roland Larsson konstlinjen på Sunderby folkhögskola. Han har arbetat som lärare under hela sitt yrkesliv, parallellt med sitt arbete som konstnär. Han tycker att det varit särskilt fantastiskt att arbeta med barn. Han minns särkilt en gång när han lät en barngrupp doppa fingrarna i färg och fylla ett vitt ark.  ? Jag hängde upp bilden på tavlan och frågade vad de såg i den. Det blev en lektion i både bild och svenska. Han bad barnen skriva ned alla ord som de kunde se i bilderna och därefter klippa ut orden och bilda meningar. En flicka tyckte att hon såg en fjäril. Ett annat ord hon kom att tänka på var sommar. Upptäck bilder  ? Jag frågade henne vad det var för skillnad på sommarfjäril och fjärilssommar. Då sa hon ?det här är nästan som dikt?, säger Roland Larsson och ler vid minnet. Han skulle önska att alla människor, även vuxna, skulle våga ägna sig åt verkligt skapande.  ? Vi ska inte titta på bilderna, vi ska upptäcka dem.

Bildupptäckare ställer ut

Envis och tjurig, det har konstnären Roland Larsson alltid varit. Han vill att människor ska lära sig att upptäcka och uppleva bilder och ta ställning till vad de själva ser.? Jag har aldrig sett mig själv som färdig, jag har hela tiden experimenterat, säger han.

Envis och tjurig, det har konstnären Roland Larsson alltid varit. Han vill att människor ska lära sig att upptäcka och uppleva bilder och ta ställning till vad de själva ser.
? Jag har aldrig sett mig själv som färdig, jag har hela tiden experimenterat, säger han.