Det var Panelens förre ägare Britt Lindgren och Ulla Lindström som kom på namnet som spikat sig fast hos många.
– Panelen heter Panelen för att det är panel på väggarna. Det är så enkelt, säger Susanne Eriksson.
Enligt henne förknippar många Panelen med Alfons Lindström.
– Han var gift med ägaren Ulla och lagade maten på panelen. Han var självlärd kock. Det är samma med mig när jag senare tog över, säger Susanne Eriksson.
Hennes första bekantskap med Panelen var när hon anställdes som servitris 1981.
– Jag var 20 år och fick fast jobb här.
Då fanns det bara 38 platser i restaurangen.
– Gästerna fick stå i kö och bilarna gick på tomgång härute på vintern. Vi hade till och med gäster som stod ute i kapprummet, minns Susanne.
Hon hann jobba som servetris, få barn innan hon bytte och utbildade sig till ekonom.
– Jag har haft olika jobb, innan jag fick erbjudande att ta över Panelen 2001. Jag fick gå jämnsides med de förra ägarna en månad. Sedan fick jag köra själv, men det var samma meny och råvaror när jag kom tillbaks.
Restaurangens inre rum är det " riktiga Panelen" som det såg ut vid starten. Därinne har tiden stått stilla och inredningen består av samma sitttunnor. Hela bottenvåningen byggdes om 1991, eller tio år före Susanne Eriksson tog över Panelen då restaurangen växte. I dag finns 124 sittplatser inomhus och 77 uteplatser. Personalstyrkan har också vuxit från fem anställda vid starten till idag 13 anställda med all extrapersonal inräknad.
– Vi har väldigt blandade matgäster och är inne på femte generationens matgäster som äter här.
Första menyntavlan som Susanne återfann uppe på vinden är givetvis gjord av panellister.
– Menyn har nog inte förändrats så mycket sedan dess utan bara priserna.
– Folk som besöker oss vet vad de får. De är nog därför de återvänder. Fortfarande är pepparsteken populärast på Panelen, liksom pepparsåsen och vår vitlökssås, säger Susanne Eriksson.
Hon blir dock inte kvar längre och lagar favoriterna. Efter 16 år har Susanne Eriksson,56, beslutat att sälja Panelen.
– Jag har en del kroppsliga besvär som trasig axel och dåliga fötter. Jag känner också att jag vill göra något annat de år jag har kvar till pensionen.
Hur känns det?– Det känns faktiskt bra att ha fattat det här beslutet. Jag sade först att jag skulle ge Panelen tio år. Sedan har bara åren rullat på. Nu har jag blivit mormor för andra gången och jag känner jag vill ägna mer tid åt mina barn och barnbarn.
Susanne Eriksson tror att restaurangen har goda förutsättningar för att utvecklas ännu mer med rätt person/personer bakom rodret.
– Jag kommer dock jobba kvar tills jag hittat en lämplig köpare.
Vad ska du göra sedan?– Jag tror det kan vara svårt att bli vanlig anställd efter att ha drivit eget. Jag har svårt att se mig i den rollen. Så jag kommer nog att ha något eget framöver, men det är lite hemligt än.
– Jag hoppas det ska bli en rolig och spännande nystart för mig.