De fixar strömmen på banan

Inte ens morgonen har vaknat när Kuriren träffar Mattias Taavoniku, Banverkets projektledare för elektrifieringen, och Urvan Finnsson, byggledare, en bra bit innan gryningen. Efter genomgång av bakgrunden beger vi oss ut på banan kring Hundsjö norr om Boden. Där har man varit i gång sedan 04.40. Gänget i tre olika "bussar", som elrallarna kallar de rälsbussar som tjänstgör som kombinerade verkstäder, lunchrum och arbetsfordon, jobbar fram till tiotiden. Morgontimmarna ger arbetsro tills första godståg passerar. - Sedan jobbar de igen ett par timmar, förklarar Urban Finnsson. Båda tycker att projektet är intressant att arbeta med. - Kanske det roligaste hittills, menar Urban Finnsson, en riktigt räv inom gebitet med massor av år bakom sig inom järnvägens elsida. - Det är febril aktivitet inom järnvägsområdet i Norrbotten, påpekar Mattias Taavoniku. Det är mer kul att jobba nu jämfört med förvaltartiden då vi var tvungna att spara. Skiftlag
Sju dagars jobb, sju dagars ledighet. Två skiftlag från Infranord, gamla Banverket Produktion, arbetar vardag som helgdag med elektrifieringen. I somras sattes fundamenten till stolparna på plats. Nu sköter två gäng uttransport och montering av stolpar Boden-Morjärv. En annan grupp sätter fast de konsoler där isolatorerna till ledningarna sitter. Lindragarna följer därnäst och sist personal med en maskin som sätter fast, najar, ledningarna på isolatorerna. På varje stolpe sitter två så kallade AT-linor, en förstärkningslina och en jordlina. AT-
linorna och förstärkningslinan skapar en elektrisk krets. Så småningom monteras själva kontaktledningen som ger tåget ström. Hundsjö
Eva Holmbom, förare av en buss och tillsynsman, möter vid Hundsjö. Vi rullar sakta söderut. Urban Finnsson tittar plötsligt upp mot stolparna, förbryllat och oroligt. - Men vad fasiken, utbrister han. Intensiv diskussion utbryter i förarhytten. Vi stannar efter några kilometer. Med hjälp av Kirunagänget, där Per Emt håller i tumstocken, konstateras fel höjd på de konsoler som sitter inåt på stolparna. - Enkelt att åtgärda, men en hel del extrajobb, konstaterar Urban Finnsson. Men det hade varit ännu värre om vi upptäckt felet när vi varit framme med dragningen i Karlsborg, ryser han till. Då hade vi gråtit. Nu är det bara några kilometer som behöver justeras. Bister
Per Emt har sysslat med eljobb på järnvägen i tjugo år. - Vintern har varit bister, konstaterar han. Förra sjudagarsperioden är den kallaste jag varit med om. Vi hade 25 grader som varmast. Händerna är värst. Banverket ger elrallarna beröm. De pallar för det mesta och är glada. Förutom när maskinerna krånglar, vilket har varit fallet i vinterkylan. Då blir det dubbelt bistert. - Men jobbet är fint. Frisk luft och ganska fritt, sammanfattar Per Emt. Och med viss spänning. I alla fall i ledningarna, så småningom.

De fixar strömmen på banan

Elgängen trotsar kyla och snöstorm. Första tåget med eldrift ska rulla på Haparandabanan 2012. - För oss blir det ingen riktigt järnväg förrän stolpar och ledningar är uppe, skojar Mattias Taavoniku, projektledare.