Svenska kyrkan öppnade Överluleå kyrka och på stadshuset fanns det även möjlighet till borglig vigsel. Det blev en ivrig väntan, men tiden gick.
Så klev inte bara ett brudpar, utan två över kyrkans tröskel.
Det var Anna-Karin Bergs idé. Hon såg en annons, gick hem och frågade sin partner sedan flera år, Hans Karlsson, vad han tyckte.
– Vi har barn och har pratat om det, men det har inte blivit av tidigare. Det här verkade enkelt och smidigt.
Eftersom Hans bror Åke Karlsson var lite i samma situation. Han har levt tillsammans många år med sin partner Annika Lundberg, så tyckte Anna-Karin att de skulle fråga dem och så blev det.
Annika Lundberg berättade att Åke ville att hon skulle titta på några papper, men hon hade inte riktigt tid.
– Han sa att det var viktigt och slängde fram ansökan om hindersprövning.
Förberedelserna skedde under stort hemlighetsmakeri, inte ens barnen fick veta något. Utan på lördagen for familjerna iväg under förespeglingen att de skulle släktforska. Inför de närmsta släktingarna, däribland Hans och Åke Karlssons mamma Gun Karlsson, vigdes paren. Det blev en lite chockartad och samtidigt glädjande upplevelse.
Prästerna Ivar Sundström och Anna Grenholm förrättade vigseln. Personalen hade förberett sig och paren kunde välja på redan utvald musik.
– Vi har tagit hjälp av Nederluleå, som haft drop in-vigslar. Det blir ju lite annorlunda när det är drop in, men vi gör inte avkall på det högtidliga, utan tanken är att öka tillgängligheten, sa Anna Grenholm.
Först hade de vigselsamtal med paren och berättade hur det hela skulle förlöpa. Ivar Sundström berättade att när de går in så går bruden på brudgummens vänstra sida, men ut på den högra, som betraktas som lite finare får då är man ju gift.
Därefter inleddes vigselgudstjänsten. Annika Lundberg hade bland annat valt psalmen "Du vet väl om att du är värdefull".
– Ett fantastiskt budskap den här dagen, sa Anna Grenholm.
När Hans Karlsson skulle ge sitt löfte gjorde han en paus innan han sa ja, vilket lockade till munterhet.
Ivar Sundström menade att livet bär på oanade möjligheter.
– Vilken dag det här blev. Nu har ni blivit ett i äktenskapet. Ni är fortfarande individer, men en stark enhet. Idag delar ni glädjens dag.
Ivar Sundström sade att han inte förväntat sig att det skulle komma jättemånga så här första gången. Anna Grenholm berättar att erfarenheten är att det behövs en inkörningsperiod och att om man bara har tålamod så kommer paren. Hon tyckte det var jätteroligt.
– Störst av allt är kärleken.
Och Geyton Gröhn, Kyrkans väl, som för ett par år sedan föreslog att de skulle införa drop in-vigslar var närvarande, som representant för församlingsrådet.
Det hela avslutades med skål i alkoholfritt vin, passade nog Chapel Hill.