Kate Ryna Ischyk och Ludmila Rybalohenko, bÄde frÄn Kiev flydde till Sverige efter Rysslands invasion mot Ukraina. De bor pÄ NorrbottensvÀgen i Boden, dÀr alla boende delar kök.
Ludmila Rybalohenko frÄn Kiev, Àr en av de 70-talet ukrainare som har fÄtt sin kommunplacering i Boden. Hon bor i det kommunala flyktingboendet i den gamla militÀrkasernen pÄ NorrbottensvÀgen i Boden tillsammans med sin man, sina tvÄ barn, sju och Ätta Är, och sin lillebror som Àr 15 Är.
Just den hÀr dagen Àr hon hemma med sonen David som hade en lÀkartid. Annars gÄr barnen i skolan pÄ dagarna och hon sjÀlv arbetar i ett skolkök och studerar sfi. Hon talar sÄ pass mycket svenska att vi kan genomföra en enklare intervju utan tolk.
â Det Ă€r en jĂ€ttebra hjĂ€lp att lĂ€sa sfi, att vi kan studera. Det Ă€r jĂ€tteviktigt. NĂ€r mĂ€nniskor lĂ€r sig sprĂ„ket kan de börja jobba, kĂ€nna sig bekvĂ€ma och prata med andra. Tusen tack Sverige för det, sĂ€ger hon.
Hon stÄr i det gemensamma köket som alla pÄ boendet delar pÄ och lagar mat. Just nu Àr det glest med mÀnniskor eftersom de flesta Àr i vÀg pÄ jobb och skola, men Àven Kate Ryna Ischyk, 32, Àr hemma och hon hÄller pÄ att baka.
Kate Ryna Ischyk, 32, Àr hemma och hon hÄller pÄ att baka.
För ett Är sedan nÀr Ludmila Rybalohenko kom till Boden i början av mars var hon i en mycket svÄr situation och uppslitande situation och hon hade de ryska stridsvagnarna, ljudet av bomberna som föll över staden och militÀrflygen fÀrskt i minnet.
â Vi Ă„kte andra dagen pĂ„ kriget. Jag hĂ€mtade mina barn och lĂ€mnade mitt hus, mina saker, mitt land. Jag tog bara med mig tvĂ„ vĂ€skor och barnen.
Hennes man följde efter till Sverige först senare.
â Jag hade tre barn med mig, ingen annan familj. Jag visste inte hur lĂ€nge jag skulle stanna i Sverige eller nĂ€r jag skulle fĂ„ trĂ€ffa min man. Jag kunde inte sprĂ„ket, visste inte vad jag behövde göra och barnen gick inte i skolan. Jag kĂ€nde en jĂ€ttestor stress och barnen ocksĂ„.
Det tog tid för barnen att acklimatisera sig och hitta kompisar.
PÄ NorrbottensvÀgen bor man i ett korridorsboende med gemensam toalett och dusch.
Ludmila Rybalohenko Àr tacksam för det bemötandet och det boende hon har fÄtt i Boden
âTusen tack Migrationsverket, Sverige och kommunen för det hĂ€r huset, sĂ€ger hon.
Det var i augusti ifjol de fick sin kommunplacering och sedan dess har hon bott i kommunens flyktinganlÀggning pÄ NorrbottensvÀgen. Det Àr ett korridorsboende i flera vÄningsplan dÀr en familj pÄ upp till fyra personer delar ett litet rum. Eftersom de Àr sÄ mÄnga i hennes familj har de tvÄ rum.
Toaletten och duschen Àr gemensam för alla pÄ vÄningsplanet och ligger i korridoren. Det stora köket och matsalen lÀngst ner delar alla pÄ. Alla lagar sin egen mat.
â Det Ă€r massor av folk hĂ€r pĂ„ kvĂ€llarna.
HÀr pÄ NorrbottensvÀgen har Bodens kommun öppnat ett boende för de ukrainare som har fÄtt kommunplacering i Boden.
Innan hon fick jobb hade hon ett ekonomiskt bidrag frÄn Migrationsverket. NÀr hon började arbeta drogs det in.
â Men det Ă€r bra. Ukrainare tycker inte om att sitta hemma och göra ingenting.
Den som arbetar mÄste betala hyra för rummet till Migrationsverket. Hyran rÀknas ut individuellt.
â För vĂ„r familj Ă€r den mellan 4 000 och 5 000 kronor i mĂ„naden, sĂ€ger hon.
Hon visar familjens tvÄ rum.
David, sju Är, Àr ett av barnen som bor pÄ NorrbottensvÀgen.
Hon gör ingen hemlighet av att hon lÀngtar hÀrifrÄn, till egen lÀgenhet, men det gÄr inte.
â Vi har försökt söka lĂ€genhet sedan i oktober, men eftersom vi inte har de fyra sista siffrorna i personnumret fĂ„r vi inte hyra, sĂ€ger hon och nĂ€mner flera bostadsbolag, inklusive Bodenbo, som har nekat henne.
Vill du stanna i Sverige?
â Jag vet inte. Jag vet inte för att för jag vet inte nĂ€r kriget slutar. Men vi kan inte sitta och vĂ€nta. Vi mĂ„ste fixa vĂ„ra liv och försöka hitta en ny vĂ€g.