Camilla Svanberg, 54 år, från Sörbyn utanför Boden, är lärare i grunden och har efter många år inom skolan jobbat i olika chefspositioner på Migrationsverket i Boden.
I februari i år började hon som chef för Sis-boendet Johannisberg för pojkar i Kalix med 27 platser och Sävastgården för flickor i Boden, där det finns tolv platser som just nu är tomma. Totalt är det drygt 150 medarbetare.
– När jag läste annonsen kände jag direkt att det var något jag ville – ett jätteviktigt uppdrag, att man kan vara med och göra skillnad på riktigt. Det är en otroligt intressant verksamhet, säger hon när vi möts utanför de röda träbyggnaderna.
Sävastgården i Boden lyder under Statens institutionsstyrelse och är ett av myndighetens 20-tal ungdomshem i Sverige.
Här har flickor i åldrarna 13 till 15 år bott, tvångsomhändertagna och inlåsta, men i juni ifjol stängde Sävastgården och flickorna fick flytta till andra boenden.
När Ivo, Inspektionen för vård- och omsorg, inspekterade Sävastgården ett par månader tidigare framkom flera missförhållanden. Det handlade framförallt om nätterna, då flickorna var inlåsta i korridoren och personalen inte räckte till för att ha uppsyn över dem.
En flicka bankade på dörren i 20 minuter utan att någon ur personalen kom. En annan upptäckte hur en kamrat skadade sig själv medan de var ensamma och inlåsta i en korridor. Flera flickor berättade dessutom att de hade sett nattpersonalen ligga och sova.
Det saknades dessutom en fungerande rastgård för utevistelse och personalen hade svårt att hinna med enskilda samtal, utevistelser och meningsfulla aktiviteter med flickorna.
Camilla Svanberg vill inte yttra sig om det som har skett innan hon blev chef.
– Visst ska man dra lärdom av vad som har hänt, men i dag har vi nya förutsättningar med ny organisation och struktur så att vi kan jobba vidare på ett annat sätt.
De senaste två åren har Statens institutionsstyrelse arbetat fram en ny organisation och en förbättrad säkerhet ute på boenden, berättar hon. I Kalix finns det nu en säkerhetschef på plats och operativa ledare som stöttar verksamheten kvällar och nätter.
– Vi stärker upp på alla områden och schemaläggningen blir annorlunda, så att det blir rätt antal medarbetare som kan möta de här barnen. Alla ska känna sig trygga, både ungdomarna och personalen.
Varför har det inte skett tidigare?
– Det har jag jättesvårt att svara på. Mitt uppdrag nu är att säkerställa att de medarbetare vi har på plats har så goda möjligheter som möjligt att utföra sitt uppdrag. Det är människor som är genuint intresserade av att få jobba med ungdomarna och hjälpa dem framåt.
11 april togs beslutet att Sävastgården kommer att öppna igen, för samma målgrupp som tidigare. En del personal fick flytta över till Johannisberg vid stängningen och kommer tillbaka, men det ska också rekryteras ny personal.
– Det känns jätteinspirerande.
Men om det var dåligt rekryteringsläge tidigare, hur tror ni att det ska gå nu?
– Vi bedömer att rekryteringsläget för både Kalix och Boden har blivit betydligt bättre.
Sävastgården ska öppna någon gång under hösten, beroende på hur snabbt det går att anställa.
– Vi går ut med annonser så snart som möjligt.
Är det farligt att jobba på Sis-boenden?
– Nej, vi har väldigt få incidenter med våld och hot. Det handlar mycket om bemötande och att ha rätt bemanning och rätt folk på plats.