Anna-Karin Liljestrand, teaterlÀrare i Kulturskolan, och gift med konstnÀren Pablo Castilla, har passerat det aktuella huset varje morgon nÀr hon har skjutsat honom till jobbet. Plötsligt en dag sÄg de byggstÀllningar invid husfasaden.
â Jag hade tidigare reagerat pĂ„ att man hade tagit upp tvĂ„ fönster mitt i mĂ„lningen. Men nu sĂ„g vi ocksĂ„ att de var i full gĂ„ng med att mĂ„la över vĂ€ggen, berĂ€ttar hon.
Hennes man frÄgade om det verkligen var tillÄtet att göra sÄ.
â Det Ă€r ju vĂ€ldigt sorgligt att man bara mĂ„lar över ett riktmĂ€rke för Boden. Det Ă€r ett officiellt konstverk som alltid har funnits dĂ€r, sĂ€ger Anna-Karin Liljestrand.
Susanna Hellström, konstpedagog och egenföretagare i Boden, hÄller med.
â PĂ„ alla andra platser i vĂ€rlden restaurerar man konst. Men i Boden mĂ„lar man över den.
För henne betydde mÄlningen nÄgot sÀrskilt.
â Jag tyckte den var vĂ€ldigt vacker och har funnits med sĂ„ lĂ€nge man kan minnas.
Hon har lÀst att fastighetsÀgaren menar att det handlar om att vÀggen har blivit porös.
â Skulle det dĂ„ hjĂ€lpa med att lĂ€gga över ett lager fĂ€rg och sĂ€tta in fönster? Det lĂ„ter vĂ€ldigt mĂ€rkligt, sĂ€ger hon.
ĂvermĂ„lningen har vĂ€ckt medial uppmĂ€rksamhet.
â Ja det blev stort det hĂ€r, sĂ€ger bildlĂ€raren Magdalena Gabrielsson frĂ„n Holmsvattensel.
För snart 30 Är sedan fick hon frÄgan av en bekant, Pia Janson, om hon kunde hjÀlpa till att skapa en vÀggmÄlning. Pia Janson hade fÄtt uppdraget som ett beredskapsarbete av kulturförvaltningen. SjÀlv arbetade Magdalena Gabrielsson pÄ den tiden som springvikarie pÄ BjörknÀsgymnasiet, men hjÀlpe till pÄ sin fritid.
â Vi hittade motivet med pojkarna i roddbĂ„ten pĂ„ BodĂ„n i kommunens historiska fotoarkiv. Fotografiet Ă€r frĂ„n tidigt 1900-tal och vi tyckte det var en sĂ„ stilla och fin bild.
I den v-formade "ramen" under bilden placerade de gamla bomÀrken frÄn byarna frÄn Boden och lÀngst ner en rad av mönster frÄn bÀltesspÀnnen.
De skissade upp hela motivet pÄ ett rutpapper för att sedan kunna förstora upp det i full skala pÄ vÀggen.
NÀr sommaren kom fick nÄgra bildintresserade gymnasieungdomar det som feriejobb att vara med och mÄla. DÀrutöver var det fyra personer frÄn parkförvaltningen som hjÀlpte till. SjÀlv blev hon anstÀlld som arbetsledare.
â Vi fördelade rutorna mellan varandra och mĂ„lade nĂ„gra var.
PÄ vÀg till jobbet varje dag har hon kastat ett öga mot mÄlningen och tÀnkt "Hej pojkar" berÀttar hon.
Hur kÀnns det att den Àr borta nu?
â Det Ă€r lite konstigt. Men allt i livet Ă€r förĂ€nderligt â det Ă€r ju det enda vi vet, sĂ€ger hon med en suck.
NÀr den var ny fick hon frÄgan av en tv-reporter hur det kÀndes att ha varit med och gjort en mÄlning som kanske överlever en sjÀlv.
â DĂ„ blev jag full i skratt. Jag tĂ€nkte att "det hoppas jag inte". För det var ju bara akrylatfĂ€rg.
Det berörda huset Àgs av företaget KÄlands fastigheter dÀr Bo Egerheim Àr vd.
â Det Ă€r en gammal fastighet frĂ„n 1940-talet och fasaden hĂ„ller pĂ„ att vittra sönder. Det lossnar betong som mĂ€nniskor och bilar kan fĂ„ pĂ„ sig.
Fastighetsbolaget har totalrustat huset med tio nyrenoverade lĂ€genheter dĂ€r det Ă€r inflyttning i höst â en investering pĂ„ 25 miljoner kronor, berĂ€ttar han. Det Ă€r ocksĂ„ förklaringen till att nya fönster har behövt tas upp.
â Hela kĂ„ken har fĂ„tt en ny skepnad och fasaden Ă€r en del i det.
Reaktionerna har inte undgÄtt honom.
â Jag Ă€r sjĂ€lv konstintresserad och ska ta upp frĂ„gan med styrelsen och Ă€garna av bolaget om det gĂ„r att skapa en ny fasadmĂ„lning nĂ€sta Ă„r nĂ€r taket Ă€r klart.