Det här är en historia som på något sätt hamnar i facket märkligt. Sven-Anders Ahlbäck, 55, valde 2004 i samband med att hans pappa hade dött att flytta från Boden till Grundforshed. Han ville sköta om gården, och det passade honom eftersom han var förtidspensionär. Tidigare arbetade han som fastighetsskötare.
- När jag flyttade härifrån en gång i tiden sa jag att jag aldrig skulle hit igen, men så blev det inte.
Skylten Grundforshed är mitt i byn som består av tre hus, varav två är åretruntboende.
- Det är min kusin som bor i det andra huset, han är 85 år, säger Sven-Anders Ahlbäck och viftar med ena handen mot en fastighet 150 meter bort.
Kusinen tillhör dock inte Bodens kommun utan det är Luleås nordligaste utpost. Gränsen går mittemellan fastigheterna.
- Ja, det är konstigt, säger Sven-Anders Ahlbäck och skrattar.
Makligt tempo
För honom känns det helt okej att bo avsides. Han tycker om jakt och fiske och att promenera med hunden i naturen. Nu är det dock lite si och så med det. Det blir någon kilometer om dagen, men då i makligt tempo och med försiktig gång.
I juli drabbades han av en stroke. Det hände när han stod i duschen, men han klarade att ringa efter hjälp. Något som till slut blev ambulans till Sunderby sjukhus. Sviterna av sjukdomen är förlamning i delar av höger sida plus att närminnet är dåligt och talet långsamt.
- Jag får inte jaga eller köra bil på sex månader, berättar han och visar läkarintyget.
Där står det dessutom att körförbudet kan bli längre och till och med bestående.
Vara en belastning
Och det är här historien blir märklig. Sven-Anders Ahlbäck sökte färdtjänst hos Bodens kommun. Han ville inte belasta andra människor för att han skulle kunna handla och sköta övriga vardagsärenden.
Färdtjänsthandläggare vid kommunen kom på besök och förhörde sig om situationen. Två veckor senare damp ett negativt besked ner i brevlådan. Motiveringen: "Kommunen bedömer att Sven-Anders Ahlbäck inte har rätt till färdtjänst eftersom han inte har väsentliga svårigheter att gå eller svårt att använda allmänna kommunikationer".
Men kruxet är att det inte finns någon bussförbindelse i Grundforshed. Närmaste ort med affär är Överkalix fem mil bort. Han tycker det är tråkigt eftersom han nu är tvungen att lita till andra, och då menar han bekanta i en by i närheten eller barnen i Boden.
Det går även att tillägga att Sven-Anders Ahlbäck är gift, men hustrun bor i Boden.
Ett systemfel
Han vill inte direkt påstå det, men det finns en liten antydning i hans röst att familjebilden kan ha spelat roll i bedömningen om färdtjänst.
- Jag klarar mig, men jag tänker på andra i samma situation. De som är äldre och inte har min drivkraft och kontakter som jag har.
Under Kurirens besök i Grundforshed passerade det inte en bil. Det enda som rördes var höstlöven som blänkte i solen i den närbelägna sjön.
Sven-Anders Ahlbäck förklarar flera gånger att han inte vill framstå som en gnällig person utan att det här handlar om ett systemfel som kan drabba andra människor mycket hårdare.
- Men du ska vi inte ta och ta en kopp till innan du åker tillbaka, säger han och går med sina haltande steg mot kaffebryggaren.
Ort spelar ingen roll
Hos Bodens kommun säger färdtjänsthandläggaren Charlotte Pettersson att hon inte kan svara på det enskilda fallet. Men hon kommenterar generellt vilka kriterier som gäller för beviljande av färdtjänst.
- Det spelar ingen roll om man bor i glesbygd eller i staden. Det vi tittar på är om den som söker har väsentliga svårigheter att förflytta sig och inte kan åka med allmänna kommunikationer. Uppfyller man det då får man naturligtvis färdtjänst säger handläggaren.