Karlsson är en av länets största mjölkbonder. På gården utanför Boden finns 300 kor som sysselsätter fem personer – Mats, hustrun Åsa, två söner och en anställd.
– Vi omsätter 13 miljoner men i fjol gick vi två miljoner minus, säger han.
Mjölkbranschen svänger dock och just nu ser det lite ljusare ut. Men de 3:50 kronor kilot som bonden får nu är näsan ovan ytan. Karlssons gård väger in 2,7 miljoner kilo mjölk per år – 10 ton per ko och år.
– Hade vi fått 4:50 hade det varit frid och fröjd. Men då hade mjölken kostat tre kronor mer i butik när alla andra lagt på sitt, säger Mats Karlsson.
En krona i butik räcker väl, ingen annan förlorar på att ni får en krona till?
– Men det funkar inte så. Och det är inte jag som kör en Audi för 1,2 miljoner. Men våra föreningar lyckas inte i prisförhandlingarna.
Karlsson syftar på det stående skämtet om ICA-handlarnas bilsmak. Han vill dock inte kritisera dem.
– Nej, de arbetar för sitt och de skulle inte hålla på om de inte tjänande pengar. Varför inte bönder gör det vet jag inte, säger han.
Makarna Karlsson utökade antalet kor för fyra år sedan. Det är den senaste stora investeringen som gjorts av en mjölkbonde i länet.
– Det skulle behöva göras tre sådana investeringar per år bara för att hålla nuvarande nivå. Men vi är så få nu att den som startar nytt inte får någon granne, säger Karlsson.
Han pekar även på att det inte råder brist på arbete i länet.
– Folk behöver inte hålla på med jordbruk.
Men de bönder som Kuriren talar med menar alla att den självförsörjningsgrad som länet har just nu (40-50 procent) är alldeles för låg.
– Stoppas transporterna svälter vi inom två månader, säger Johan Långström, köttbonde i Bredåker.
Samhällets intresse för jordbruket är lågt och lokala matprodukter gillas mest i ord.
– Det är bönder som producerar men valet är ditt – skyll inte på bonden, säger Karlsson.
Och det är inte lätt att bara kliva av.
– Om jag faller ur båten... när slutar jag simma?