En kvinna fick vänta så länge på insatsen att beslutet till slut upphörde.
Förvaltningsrätten anser att ett dröjsmål på omkring 24 månader måste anses som orimligt. Beslutet att kvinnan skulle beviljas kontaktperson togs oktober 2015. Det var tidsbegränsat och gällde från 1 december 2015 till 30 november 2017.
Det är Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som ansökt om att kommunen ska betala ut en så kallad särskild avgift. Det är en sanktionsavgift för att kommun dröjt för länge med att verkställa en insats. Kommunen satte sig emot och menade att kvinnan inte lidit några men.
Förvaltningsrätten köper inte kommunens motivering att det var svårt att hitta en lämplig kontaktperson.
”Kommunens förklaring innebär inte att det fanns skälig anledning till att den enskilde fick vänta så länge på insatsen att beslutet till slut upphörde”, skriver domstolen.
Rätten konstaterar att kvinnan redan innan det aktuella beslutet fattades var beviljad insatsen kontaktperson och att det beslutet gick ut sista november 2015.
”Utgångspunkten måste alltså vara att kommunen får anses ha haft bra möjligheter att planera för hennes framtida behov, då man alltså redan kände till behovet.”
Förvaltningsrätten anser att andra insatser som kvinnan erbjöds via gruppbostaden inte har tillgodosett kvinnans behov av kontaktperson och dömer kommunen att betala 33 000 kronor i sanktionsavgift.
Avgiften motsvarar dels kommunens kostnad för kontaktperson under dröjsmålet, dels 25 procent av den kostnaden, som en repressiv del.