Den 23 november 2015 beviljade Bodens kommun kvinnan bostad. Beslutet verkställdes 1 juli 2017.
Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har vänt sig till Förvaltningsrätten i Luleå och begärt att kommunen ska betala ut en så kallad särskild avgift eftersom det tog så lång tid.
När kvinnan beviljades bostad enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, så studerade hon och hade inte för avsikt att flytta hemifrån förrän sommaren 2016. IVO räknar tiden därifrån tills kvinnan fick bostad och konstaterar att det sammanlagda dröjsmålet inte är skäligt.
En särskild avgift är en sanktionsavgift, som dels innehåller vad det skulle kostat kommunen att verkställa insatsen, dels en straffavgift, som motsvarar 25 procent av kostnaden. Syftet är att motverka lagtrots från kommunens sida.
Bodens kommun vill helst inte betala någonting, men begärde i andra hand att sanktionsavgiften skulle sänkas.
Enligt kommunen uppgav kvinnans mor att det inte var bråttom med flytten, utan att dottern hellre bodde kvar hemma tills rätt lägenhet blev ledig.
I första hand måste rätten avgöra om kommunen underlåtit att verkställa beslutet inom skälig tid. Förvaltningsrätten i Luleå gör samma bedömning som IVO. Att kvinnan inte hade bråttom att flytta ändrar inte rättens bedömning att oskäligt dröjsmål uppstod från och med sommaren 2016.
Utifrån vad som framkommit, anser domstolen. att kommunen inte gjort några större ansträngningar för att verkställa beslutet om bostad.
Den fastställer den särskilda avgiften till 720 000 kronor.