Konsten ligger i blodet

Deras tavlor finns nu i Konstgillets lokal i Boden. De målar båda huvudsakligen i olja men Anders och Agnetas tavlor utgör skarpa kontraster mot varandra. Han använder starka färger, hennes tavlor går i milda pasteller. Hon experimenterar med strukturer och material som äggskal och lingarn. För honom är formerna viktiga och han gör ofta flera skisser innan han omsätter idéerna på duken. Hon visar en bunt post-it lappar och säger:  ? Det här är mina skissblock.  ? Jag fick ett oljemålningsset av en vän när jag fyllde 40. Det låg där ett tag och sedan började jag, säger Anders Lindmark. Ligger i släkten Han är 51 år, Agneta är 58. De har båda målat i omkring tio år. I deras släkt finns jazzmusiker och en målande farbror. Anders Lindmark, bosatt i Boden, arbetar som sjukgymnast sedan 18 år tillbaka. Att måla tavlor är en källa till avkoppling för honom.  ? Jag jobbar med smärta hela dagarna. Det är oerhört viktigt att man har någon slags frizon. Sedan är det också häftigt att jag och syrran har funnit varandra på äldre dagar igen, genom ett gemensamt intresse. Jag är ju inte så intresserad av kor, säger han och skrattar. För Agneta Pettersson är korna och arbetet på gården hemma i Älvsbyn en livsstil. Hon och hennes man har varit mjölkbönder i 25 år.  ? Vi har en gammal ladugård som vi byggt upp och försökt modifiera. Den kommer aldrig att bli färdig. Varm relation Det märks att syskonen har en varm relation. De skrattar ofta och fyller i varandras meningar. De berömmer varandra och Anders Lindmark tycker att systern är alltför självkritisk när det gäller de tavlor hon målar.  ? Syrran har mycket mer fantasi än vad jag har, säger han.  ? Ja, men du är mycket mer tekniskt driven. Du jobbar mer med kontraster. Jag var rädd att mina tavlor skulle se ut som spottloskor mellan dina på utställningen, inflikar Agneta och båda börjar skratta igen. Tar inte konsten på allvar De säger att de inte tar sin konst på allvar alls. Det är det som är själva förutsättningen för deras skapande.  ? Det intressanta är att alla tycker olika. Man kan inte tillfredsställa alla, det är inte ens lönt att slösa energi på att försöka göra det, säger Anders Lindmark.  ? Ja, vi har ett ganska avslappnat förhållande till vår konst, säger Agneta Pettersson. Hon känner att färgerna lever sitt eget liv när hon målar. Ibland färdigställer hon en tavla på en kvart. Andra gånger kan en tavla hänga framme i något år innan hon upptäcker vad som behövs för att den ska bli färdig.  ? Jag brukar säga att jag målar utifrån det-blir-det-det blir-ismen.  ? Om en tavla inte känns rolig att måla, då blir den inte bra. Då målar jag över den så får det bli något annat, säger Anders Lindmark. Syskonen debuterade med sin konst i offentliga sammanhang förra året, med en utställning på Sunderby sjukhus. Lusten och glädjen i måleriet är det viktigaste, menar Agneta Pettersson.  ? Jag har alltid varit en riktig lektant. Är det inte så att konstnärer är personer som inte fått leka färdigt? funderar hon.