Anders Sunna är same och etablerad konstnär med utställningar runt om i Sverige och internationellt. På lördagen hölls vernissage i konsthallen i Enter galleria.
– Jag ställer ut i Boden för andra gången, vilket känns spännande.
Som tonåring hade 34-åringen sin första utställning i Pajala och med åren har hans konst blivit allt mer politisk.
– Den samiska konsten har fastnat i den romantiserade bilden av livet från förr. Det är det som säljer, men för min del ger det inget för själen. Den samiska konsten har varit alldeles för undfallande och opolitisk. Konsten jag gör har blivit mitt sätt att nå ut med det jag vill säga, säger Anders Sunna.
Utgångspunkten i konsten är oftast hans egen släkts historia. Anders Sunna kommer från Pajala och Sattajärvi koncessionssameby, som familjen varit med om att bygga upp i generationer. Där driver familjen en mångårig kamp för att återigen få tillhöra samebyn och äga den renskötselrätt som de enligt länsstyrelsen i Norrbotten inte längre har.
Trots att konstnärsrebellen ser återhållsamt bister ut på bild så är han en man med mycket humor som verkar ha nära till skratt. Även om hans tavlor rymmer mycket ilska.
– Genom konsten kan jag utöva mina aggressioner. Som konstnär ska du inte utgå ifrån att du ska måla för någon annan. Som konstnär ska du ju utgå ifrån dig själv. Att det här vill jag göra, det här vill jag se framför mig. Börjar man ta hänsyn till alla, eller inte kan måla i vissa färger, så får man aldrig lämna ateljén.
Skillnaden mot andra konstnärer är också att Sunnas tavlor inte är målade på duk utan på mdf-plattor.
– Jag gillar att det är hårt motstånd. En duk skulle jag lätt måla sönder. Jag vet inte om jag målar i ilska eller mer med kraft, säger han och skrattar.
Hans tavlor i collageteknik består av tjocka färglager med inslag av graffiti och tryck. I varje konstverk finns många inbyggda budskap och symbolik och merparten av de tjugotalet utställda konstverken rymmer den statliga rasismen som förföljt hans familj. På en tavla har han målat residenset i Luleå, med bastubadande män i långa rader kombinerat med hängande döda renar. På en annan finns en same med en neddragen rånarluva poserandes utanför Haparanda tingsrätt.
– Besökarna får själva bedöma vad de ser. Jag gillar också när de vill diskutera min konst även om de inte alltid gillar vad de ser.
– Jag tycker att det är intressant att prova hur långt man kan gå. Det finns de som tycker att jag inte ska vara så brutal, att jag ska tona ner målningarna. Men svenskar i allmänhet vet så otroligt lite om samer att man måste vara övertydlig för att budskapet ska gå fram, säger Anders Sunna.
Som kanske med konstverket som heter ”Jag är hellre en rebell hela livet än en kolonialfru” fast med engelsk titel. Tavlan visar en brununiformerad landshövding med röd armbindel som krokat arm med en samekvinna med dödskalleansikte. Samekvinnan bär sametingets symbol i sin halskedja.
– Nu har sametinget lagt sig i vår renskötselrätt och vill också få bort oss. Därför finns de med på tavlan. Sametinget skyddar inte sina egna utan sparkar på dem, säger Sunna.
– Det är samma sak med sametingets nya parlamentsbyggnad. De vet inte var de ska ha den och pratar om en folkomröstning. Jag har en lösning på problemet. Sametinget kan sätta byggnaden på medar eller hjul så de kan flytta den. Det blir det billigaste, säger konstnären.
Ja, det kanske blir nästa konstutmaning för Anders Sunna.