Denna tatuering höll på att kosta Magdalena livet.
Hjortron och en kaffepanna som påminner om fina stunder i skogen vid en öppen eld, bilden av Norrbotten och det hon älskar så mycket.
När Magdalena Gustafsson Kastrati, 28, åkte buss hem den eftermiddagen för snart ett år sedan var hon trött men glad. Hon hade suttit i en tatueringssession hela dagen och äntligen fått den där bilden på armen som hon längtat efter och sparat pengar till, även om den inte blev i färg som hon önskat.
– På kvällen fick jag feber, men det tyckte varken jag eller min mamma, som är barnsjuksköterska, var något konstigt efter en ansträngande dag. Nästa dag mådde jag ännu sämre och kände mig magsjuk. Jag fick inte behålla någonting och till slut uppträdde jag förvirrat och kunde knappt stå på benen, samtidigt som mamma reagerade på att jag blivit gul i ansiktet och på händerna.
Dagen efter tatueringssessionen blev Magdalena allt sämre och armen började bli röd.
Magdalenas mamma ringde efter ambulans som tog med dottern till Sunderby sjukhus. Det dröjde inte länge innan sepsislarmet gick och Magdalena lades in på intensivvårdsavdelningen med antibiotikadropp.
– Jag har ganska luddiga minnen från den dagen, men jag minns att det stod en massa personal runt mig, klappade mig på kinden och upprepade om och om igen att jag inte fick somna, men jag var ju så fruktansvärt trött.
Magdalena låg i respirator när hon var som sjukast, under den mer än tre månader långa vårdtiden.
Magdalena låg i respirator när hon var som sjukast, under den mer än tre månader långa vårdtiden.
Magdalena låg i respirator när hon var som sjukast, under den mer än tre månader långa vårdtiden.
Magdalena låg i respirator när hon var som sjukast, under den mer än tre månader långa vårdtiden.
Magdalena låg i respirator när hon var som sjukast, under den mer än tre månader långa vårdtiden.
Aldrig hade Magdalena kunnat föreställa sig att det var så illa med henne att hon var nära att mista livet. Hennes organ började svikta, och Magdalena fick daglig behandling med dialys. Hon fick dessutom andningsstöd via högflödesbehandling med luft som blåstes in.
– Det var tungt att andas hela tiden, men värst blev det när jag drabbades av lungemboli. Den hemska känslan av att inte få in någon luft alls glömmer jag aldrig. Jag tänkte att det är så här det känns att dö. Jag såg minnesbilder från mitt liv flimra förbi och förlikade mig nästan med att det var här och nu livet skulle ta slut.
I detta läge sövdes Magdalena akut ner för att läggas i respirator. Hennes mamma tillkallades, vården kunde inte garantera att dottern skulle överleva.
– Det känns hemskt att tänka på att jag själv hade försatt mig i den här situationen som utsatte mina nära och kära för en sådan smärta och oro. Det kan jag ha skuldkänslor för. Samtidigt så har jag ju flera andra tatueringar, många av dem så kallade hemmatatueringar. Aldrig trodde jag att något sådant här skulle hända när jag vände mig till en professionell studio.
Magdalena tillbringade hela sommaren på sjukhus, hon fick flytta mellan infektionskliniken och intensivvårdsavdelningen och vårdades både på Sunderby sjukhus och på Piteå lasarett innan hon fick den sista vården på Garnis rehab, där hon skulle lära sig att gå igen.
Det var en tuff väg tillbaka för att ens lära sig att gå igen.
Det var en tuff väg tillbaka för att ens lära sig att gå igen.
– Efter tiden i respirator klarade jag inte ens av att sitta på sängkanten utan stöd. Det har varit en lång väg tillbaka och varje framsteg, som att kunna stå vid ett gåbord eller att ta två steg med rullator, har varit stora segrar.
"Nu orkar jag gå längre än före sepsisen. Jag är tacksam över livet och ska köpa en ettårsring till mig själv i present", säger Magdalena.
När Magdalena fick komma hem igen efter mer än tre månader möttes hon av en välkomstkommitté hon längtat efter.
– Mina älskade hundar, Lova och Luna, var minst lika glada som jag. De är som mina barn och betyder allt för mig. Det är också tack vare dem jag tagit större och större steg mot självständighet. Jag ville ju kunna promenera med dem igen på egen hand.
I dag är Magdalena helt återställd och har till och med bättre kondition än tidigare.
– Jag är så tacksam att jag fick behålla livet och har blivit starkare som person. Jag står upp för mig själv på ett annat sätt. Det här är mitt liv och jag tänker ta vara på det.
I dagarna börjar Magdalena arbetsträna på en förskola, hon vill pröva på yrket för att kanske utbilda sig till barnskötare.
– Sedan vill jag också engagera mig ideellt för att hjälpa andra människor som har det svårt på olika sätt.
I dag är Magdalena glad över att hon överlevde och starkare än någonsin.
I dag är Magdalena glad över att hon överlevde och starkare än någonsin.
I dag är Magdalena glad över att hon överlevde och starkare än någonsin.
"Nu orkar jag gå längre än före sepsisen. Jag är tacksam över livet och ska köpa en ettårsring till mig själv i present", säger Magdalena.
"Nu orkar jag gå längre än före sepsisen. Jag är tacksam över livet och ska köpa en ettårsring till mig själv i present", säger Magdalena.
"Nu orkar jag gå längre än före sepsisen. Jag är tacksam över livet och ska köpa en ettårsring till mig själv i present", säger Magdalena.
Magdalena har dokumenterat alla steg i sjukdomsförloppet.
Jag är tacksam över livet och ska köpa en ettårsring till mig själv i present", säger Magdalena.
Denna tatuering höll på att kosta Magdalena livet.
Jag är tacksam över livet och ska köpa en ettårsring till mig själv i present", säger Magdalena.
När det gäller tatueringen kommer den aldrig att bli helt komplett. Det skulle egentligen stå: ”Jag försöker le medan jag är vid liv” ovanpå motivet.
– Men nej, jag vågar inte tatuera mig fler gånger. Min uppmaning till andra som vill tatuera sig är att kolla upp hygienrutinerna på studion. Se till att nålen kommer från en obruten förpackning, att allt är steriliserat och att tatueraren bär nya handskar. Det är inte okej att tatueraren fipplar med sin mobil under sessionen.
Läkarna har uppmanat Magdalena att anmäla tatueringsstudion. Hon har hittills nöjt sig med att mejla och ifrågasätta studions hygienrutiner.