Nekas hjälp av kommunen

Hon vill inte gå ut med namn och bild, inte för sin egen skull, men hon vill skydda sina tre små barn. De är i åldrarna två och ett halft till sex år. Kvinnan har ensam vårdnad om barnen, fadern finns inte med i bilden. ? Han har bara bott hos oss under korta perioder. Kvinnan är sedan ett antal år tillbaka sjukpensionerad. ? Jag har 50 procent invaliditet i ena armen och förslitningsskador i axlar och nacke. Jag har dåliga leder. Men det är något jag egentligen inte bryr mig om. Jag biter ihop, jag har höjt min smärttröskel. Född i Boden Hon förklarar att hon upplevt saker i sitt liv som är betydligt värre. Kvinnan och hennes tre barn flyttade till Boden från en annan kommun i Norrbotten förra året. Hon är själv född i Boden och har bott här förut. Därför resonerade hon som så att det vore en trygghet att flytta tillbaka till sin gamla hemkommun. Hennes enda anhöriga är en syster, men systern är också sjuklig och kan inte ställa upp och hjälpa kvinnan med barnen. I den kommun kvinnan bodde i tidigare hade hon ett stort stöd av kvinnojouren. Hon hade också en kontaktperson som hjälpte henne med att skjutsa och hämta barnen från dagis. När hon kom till Boden förändrades situationen. ? Jag fick en assistent som gjorde hembesök. Men jag skulle få betala själv. Jag fick säga bort det, min ekonomi har blivit körd i botten under de här åren. Hon berättar att barnen mått väldigt dåligt av den tidigare familjesituationen. Kvinnan känner att hon inte vet hur länge hennes kropp räcker till. Hon oroar sig för att hon ska bli sjuk mitt i natten och inte ha någonstans att lämna barnen. Därför vände hon sig till Bodens kommun och bad om att få en så kallad kontaktfamilj, där barnen kan vara några timmar vid ett tillfälle i månaden. Hon vill att barnen ska ha ett socialt skyddsnät. ? Det skulle inte gå, handläggaren tyckte att den minsta var för liten. Jag har bara bett om några timmars avlastning en gång i månaden. Ingen hjälp Hon erbjöds kontaktfamilj för de två äldsta barnen, men hon säger att hon inte blir särskilt hjälpt av det. Om det yngsta barnet ändå ska vara hemma tycker hon att det är bättre att syskonen får vara tillsammans. Kvinnan kände sig kränkt efter kontakten med kommunen. ? Handläggaren sa att jag kunde passa på att vila när barnen är på dagis. Hon säger också att hon blev uppmanad att kontakta familje-rätten så att pappan skulle inleda en relation till barnen. Det ser hon inte som ett alternativ. Hon förklarar att barnen är hennes allt och hon vill deras bästa. Hon vill främst ha en kontaktfamilj för deras skull, inte för att avlasta sig själv i första hand. ? Nu har barnen semester från dagis och jag sitter här ensam med dem. Myndigheterna tror att jag är en robot. Det handlar inte om själva ledigheten, det handlar om att få lite andrum, ladda batterierna och sova ut. Barnen behöver också få komma till en familj med två vuxna, de behöver en manlig förebild. Jag gör allt för att mina barn ska få en relation till andra än bara mamma. Hon har en känsla av att myndigheterna anser att hon får ?skylla sig själv? eftersom hon har skaffat barnen. Hon säger att hon ständigt har ångest för att inte räcka till, trots att hon ofta får beröm av andra för att barnen är så väluppfostrade. ? Jag har inga drogproblem, jag äter inte ens lugnande medel. Jag tappade mitt liv och det har jag försökt att få tillbaka. Mina barn är en stor gåva för mig, jag vill att de ska få ett bra liv. Ändå får jag bara kalla handen.

Nekas hjälp av kommunen

En ensamstående mamma i Boden ville ha en kontaktfamilj till sina tre barn. Kommunen sa ja, men bara för de två äldsta barnen. ? Jag har inga anhöriga och inget socialt skyddsnät. Vad händer om jag blir sjuk mitt i allt? undrar mamman, som vill vara anonym.