Kenneth WidÀng har jobbat pÄ BjörknÀs hÀlsocentral, sedan den öppnades.
â Det var vĂ€l 1982.
Han utbildade sig till lÀkare pÄ 60-talet och hade gÄtt medicinkursen, men inte kirurgikursen. DÄ kunde man fÄ vikariat, dock bara pÄ röntgen eller lÄngvÄrden.
â Jag tyckte lĂ„ngvĂ„rden lĂ€t roligare. PĂ„ röntgen tog man en bild och hade inte sĂ„ mycket att göra med patienten som mĂ€nniska. Jag tycker att det Ă€r stimulerande att möta mĂ€nniskor.
Han var pÄ geriatriska kliniken i Hudiksvall i omgÄngar för efter kirurgikursen var det kö till de fria kurserna. DÄ raggade landsting medicinstudenter till lÀnet. En kollega till Kenneth WidÀng nappade. Sedan följde han efter och gjorde obligatorisk sjukhustjÀnstgöring i GÀllivare och Boden.
â DĂ„ var det klart att jag skulle bli provinsiallĂ€kare i Jokkmokk, vilket jag blev tidigt 70-tal. Jag tror det var sommaren 71 som jag fick kunglig fullmakt. Det fick man som provinsiallĂ€kare.
De fungerade som distriktslÀkare och han fick dÀrmed bredd i det han gjorde.
â Jag trivdes vĂ€ldigt bra.
DÀr lÀrde han sig att man behöver ha kontinuitet för att kunna göra ett bra jobb.
â Det blir mycket bĂ€ttre för patienten och för doktorn för man fĂ„r mer utrĂ€ttat nĂ€r man trĂ€ffar patienterna flera gĂ„nger. MĂ€nniskor begriper det och all litteratur pĂ„ omrĂ„det visar att det Ă€r vettigt, men de som inte fattar det Ă€r de som organiserar vĂ„rden i Sverige.
SÄ innan BjörknÀs hÀlsocentral öppnades sÀger Kenneth WidÀng, att de gick en hÄrd dust med ledningen för att avgrÀnsa uppdraget sÄ att de skulle klara att göra nÄgot bra av verksamheten dÀr.
â Vi fick till att vi bara skulle ta hand om en tredjedel av Boden.
Han gick i pension den sista januari i Är och fyller 81 Är i april. Han har jobbat sammanhÀngande som lÀkare för regionen sedan sommaren 1970. De sista Ären pÄ deltid och som ansvarig lÀkare för de gamla pÄ Àldre- och omsorgsboende i Harads.
I veckan gĂ„r flyttlass frĂ„n Boden till Ărebro.
â Jag har Ă„terknutit bekantskapen med en gammal flamma frĂ„n ungdomen, som bor dĂ€r. Det började bli jobbigare att resa och hur det Ă€n Ă€r, sĂ„ Ă€r det inte kul att bo sjĂ€lv nĂ€r man börjar komma upp i Ă„ren. Det smyger sig in en otrygghet nĂ€r kroppen inte Ă€r att lita pĂ„ som förr. Hon och jag trivs ihop sĂ„ vi köpte en lĂ€genhet, som vi flyttar in i pĂ„ torsdag.