Luleälvens vattenråd består av människor som engagerat sig för en levande älvdal och medverkar på Miljödagarna på hembygdsområdet invid kyrkan i Boden i helgen.
– Alla intresserade är välkomna att vara med, säger ordförande Siri Lundström, biolog med rötterna i Norrbotten.
Redan tidigare har hon, tillsammans med några andra, engagerat sig. Bakgrunden till att de har bildat vattenrådet är att det i EU:s vattendirektiv framgår att det ska finnas vattenråd, men det har saknats när det gäller Luleälven.
– Det innebär att vi har en mer formell position. Nu fungerar vattenrådet som en länk mellan befolkningen, organisationer verksamma längs älven och myndigheter som Länsstyrelsen i Norrbotten, Vattenmyndigheten i Bottenviken och förhoppningsvis kommunerna Jokkmokk, Boden och Luleå.
Sedan början av 1900-talet har staten producerat vattenkraftsel från Lule älv, något som innebär stor miljöpåverkan på och runt Luleälven.
– Efter att initialt ha bidragit till älvdalens utveckling med arbetstillfällen och ökad social service innebär vattenkraften sedan länge det motsatta. Löften om miljöåtgärder och lokala ekonomiska satsningar har inte uppfyllts, säger hon.
En av frågorna vattenrådet driver är att Vattenfall ska göra något åt de torrfåror som uppstått efter regleringen.
– Det vi har påtalat länge, vilket gäller alla torrfåror, men särskilt den i Letsi, är att man ska installera minikraftverk så att man kan släppa på en viss mängd vatten där igen.
Enligt de beräkningar vattenrådet har skulle ett minikraftverk i Letsi räcka till hela Jokkmokks kommuns årsanvändning av elektricitet och dessutom skulle man ta till vara en del av det spillvatten som varje år går förlorat vid höga flöden.
– Det skulle ge en enorm ekonomisk vinst, men också en injektion till bygden för att möjliggöra fiske, turism och ge liv i den här torrfåran som varit stendöd sedan 1960-talet.
Hon ser inte Vattenfall som en motpart utan hoppas att bolaget ska ansluta sig till dem.
– Vi vill att man både producerar el och gör de biologiska återställningar som är möjliga och kostnadseffektiva och hoppas att Vattenfall ska vilja vara med och göra det som går att göra för ett långsiktigt hållbart samhälle.
Samtidigt, betonar hon, handlar det om att följa EU:s vattendirektiv som är implementerat i svensk lag och som föreskriver att man ska restaurera de rinnande vattnen så långt det går utan att minska elproduktionen alltför mycket. I praktiken innebär det att man måste sätta upp fiskvägar och ha en viss mängd vatten i alla torrfåror. Men också ha en skonsammare reglering av vattenmagasinen så att människor och rennäring inte drabbas av svaga isar på grund av alltför stora nivåskillnader i magasinen.
Även samebyarnas fiskerätt måste beaktas.
Hendrik Andersson, it-företagare och lokalpolitiker i Boden, är en av styrelseledamöterna i Luleälvens vattenråd.
– Det är jätteviktigt att vi har en bra vattenkvalitet och att miljön kring älven vårdas på ett bra sätt. De här översvämningarna som vi ser just nu är ju ett exempel på vad vi absolut inte vill se. Dessutom driver de erosionen, säger han.
En av hans käpphästar är att det ska byggas fisktrappor i Luleälven, något som inte finns i dag.
– Jag tycker det är så tråkigt att Luleälven är den sista älven som kommer att miljöanpassas enligt de nya EU-direktiven. Jag skulle vilja att det skedde tidigare.
Vi har sökt Vattenfall för en kommentar.