Paddan och Disa hemmahopp

Stämningen är avslappnad och nästan helt utan nerv när Norrbottens-Kuriren kommer till Boden Arena. Den första omgången i krokig bana är avklarad och det är dags för lunchrast.
En timme senare förändras allt.
Det är dags för omgång två och nu finns finalplatser i potten.
Treåriga Disa har varit stressad och lättirriterad sedan i fredags. Det brukar vara på det sättet när det är allvar. Hon är också den stora ”snackisen” i tävlingsområdet efter ett antal framgångsrika tävlingar under sommaren.
Disas matte, Cecilia Vikström, 17 år, från Boden förklarar att hennes tävlingspartner är av det udda slaget. En figur som känner när det är dags och som byter personlighet från en gullig hemmakanin till en tävlingsmaskin när det är dags.
- Det var egentligen min mamma som skulle ha henne men hon var för svårhanterlig, säger Cecilia Vikström.
Nej, Disa, eller som hon egentligen heter, Grenen grand champion discovery, är mycket speciell. Hon är lättstressad och allting ska gå i högsta fart. Lite nervig som en fullblodshäst eller svårtyglad sportbil.
Särdrag som gör henne till en av de riktigt stora framtidslöftena inom kaninhoppningen.
SM-tävlingarnas äldsta deltagare, nioåriga Paddan, är en helt annan karaktär. Hon har ofta svårt att överhuvudtaget komma i mål och kan vara mycket svårhanterlig mellan varven.
Eller som matte Malin Degerman säger:
- Hon är en riktig "surtant". Men hon gick på fyra fel i dag och det är jättebra, säger hon.
Kaninhoppning har funnits som sport i Sverige i 30 år och i dag tävlas det i fyra grenar, rakbana, krokbana, höjdhopp och längdhopp.
I helgens SM-tävlingar, där över 100 kaniner kom till start, fanns titlarna i krokbana och höjdhopp i potten.
I krokbana, som det tävlas i den här dagen, ska kaninerna ta sig över en rad hinder av varierande svårighetsgrad på en bana där en maxtid är bestämd innan.
- Kaninerna ska hoppa utan tvång. Man får ge dom en puff i rumpan och styra med händerna, inte med kopplet, berättar Malin Degerman som är ordförande i Norrbottens kaninhoppare.
Världsrekorden i både höjd- och längdhopp innehas av kaniner från Danmark. Men trots dessa rekord är det Sverige som leder sporten in i framtiden.
Ett väl fungerande samarbete ger framgångar. Det är också där som deltagarna hittar guldkornen i denna sport.
- Man känner sig glad i hjärtat när det går bra, det är nästan som en drog, konstaterar Malin Degerman.
Samtidigt så kan detta samarbete raseras på bråkdelen av en sekund.
När Malin Berglund och kaninen Julian kliver in i hetluften i omgång två blir det helt fel direkt. Efter ett totalt misslyckat hopp skenar Skellefteåkaninen runt tävlingshagen med matte i hasorna.
Utflykten blir så långvarig att det inte finns någon annan utväg än att avbryta.
- Jag har absolut ingen aning varför det blev på det här sättet. Det gick så bra i första omgången. Men det blir så där ibland när man håller på med djur.

Paddan och Disa hemmahopp

Den ena är en "surtant" som går sina egna vägar.Den andra älskar tävlingsmomentet.Under helgen var Paddan och Disa stora hemmaprofiler under SM i kaninhoppning.