Simon Bäckström hann med en sväng på Luleå tekniska universitet och jobb innan han flyttade tillbaka till Boden. En förfrågan om tjänst inom Försvarsmakten kom, grundad på hans genomförda värnplikt.
Under senare år har debatten om Försvarsmakten handlat mycket om utlandsuppdrag.
Har det lokala hamnat i skymundan?
– Både och. Men det känns som att det är på väg tillbaka. När vi har genomgångar med Högkvarteret ligger mycket fokus på Barents och exempelvis vad som händer med läget när polarisarna smälter, säger han när vi står ute på Bodens södra skjutfält vid ett Stridsfordon 90.
Påläst
Vissa av hans arbetskamrater är ointresserade av säkerhetspolitik. Men många är väldigt engagerade, vilket medför debatt på luncherna. Själv läser han på en hel del.
Är Barents ett tryggt område i dag?
– Ja, det kan jag tycka. Akuta hot finns inte. Frågan är vad som händer i framtiden. Ryssland satsar mycket. Oro? Nja, fel ord, men detta är något man funderar på, vad som skulle kunna ske.
– Ryssland har väl inget intresse av att invadera Sverige. Vi är inte så viktiga. Men man vet ju aldrig.
Skydd
Inför försvarsbeslutet har Simon Bäckström en del på önskelistan:
– Det här, säger han och pekar på det nya kroppsskyddet som han bär. Jag är tilldelad skyddet eftersom jag har beredskap inom EU:s snabbinsatsstyrka.
Hans arbetsplats är en bandvagn. Bättre splitterskydd krävs.
– Det är på väg. Men frågan sitter fast rent politiskt och är ett samarbete med Norge. Det tar tid.