Göran Lindberg, artillerist på A8, major och numera en av guiderna i Rödbergsfortet i Boden, låter övertygad.
– Fem stycken bergfort med koncentrering mot öster och en fruktansvärt massa löst artilleri och skansar bemannade med 15.000 man. Det här gick man inte runt.
– För att komma in i berget behöver du först ett hål, säger han och menar att de stora projektilerna från belägringskanonerna runt belgiska Liege och Namur i första världskrigets inledningsskede haft liten inverkan på forten i Bodens fästning.
De tyska och österrikiska belägringskanonerna, med en kaliber på 42 centimeter, bemannade med dugliga artillerister och stridsledning, sköt de belgiska forten vid Liege och Namur sönder och samman. De tyska soldaterna hade misslyckats med att ta forten med storm, något som retade både manskap och officerare, för att inte tala om den högsta ledningen. Den tyska tidtabellen tålde ingen fördröjning i Belgien. Belgarna borde inse det dumma i att kämpa emot. Istället bemannade både flamländare och walloner sina fort och kasematter och sköt mot anfallande tyskar.
Men å andra sidan var det egentligen bara att vänta på de stora kanonerna. Till exempel Kruppverken haubits som vägde 98 ton och tranporterades i två delar på järnväg där varje del krävde varsitt lok. De pansarbrytande projektilerna var en meter långa och vägde mer än 800 kilo. Kanonen hade en räckvidd på nästan 1,5 mil.
De belgiska fortens bepansrade tak kunde inte stå emot. Tyskarna kunde rycka vidare, fullborda sin sväng genom Belgien och vända söderut mot de egentliga fienderna, den brittiska expeditionsstyrkan och de franska arméerna.
Beslutet om att bygga Bodens fästning togs år 1900. Skogen, vattenkraften och inte minst malmen hade visat sitt värde. Järnvägen, stambanan och malmbanan, gjorde att avstånden inte längre var oöverstigliga, vare sig för export av trä och malm eller för en fiende som var intresserad av Norrlands rikedomar.
Göran Lindberg har ägnat fästningen hela sitt yrkesliv. Han pensionerades 1994. Från år 2000 finns han som guide på Rödbergsfortet. Cirka 6.000 besökare per år kommer till fortet. Förra året, i samband med O-ringen, slogs rekord.
– På en vecka hade vi nästan samma antal besökare som under hela året i vanliga fall.
Bland besökarna finns alla sorter: barnfamiljer, fransmän, polacker, före detta värnpliktiga i Boden…
– Och MÖP:arna, säger Göran Lindberg med ett leende.
Svenska militärer älskar förkortningar. MÖP, det står för Militärt Överintresserade Personer.
– Det är de som frågar om kaliber på kanonerna.
Andra frågor är de vanliga, om fästningens kanoner kan skjuta till Luleå eller om det är sant att den svenska guldreserven förvarades nere i Bergen runt Boden.
– Självklart, säger Göran Lindberg, kunde kanonerna skjuta ända till Luleå.
– Det hade bara varit att spänna för sex hästar för dem och köra ner till Notviken. Då hade vi nått ända till Luleå.
Guldreserven, då?
– 1982 flyttade guldet ur Degerberget. 130 ton, en tredjedel av Sveriges guldreserv enligt ryktet. Numera förvaras det visst i Fort Knox i USA.
1907 sköts det första skottet från kanonerna i Bodens fästning. Då fortgick arbetet med byggandet.
– 1901 började man, med spett och hacka, skottkärra, dynamit och, viktigt, svartkrut. Ett borrlag bestod av tre man, en som höll i spettet och två som slog, med en träffyta av en femkronas storlek.
– Man stod på linje och sjöng i takt med slagen. Sedan ropades det ”Här ska sprängas” och alla försvann.
Arbetarna, mestadels från trakten, jobbade treskift och hade tre kronor och femtio öre i lön per dag. De hade sjukförsäkring och fick en krona om dagen om de var sjuka.
– Om deras sjukdom inte hade ”veneriska” förtecken, säger Göran Lindberg.
Karlsborgs fästning hade byggts och i samband med anläggningarna på Västgötaslätten hade fästningsbyggarna gjort ovärderliga erfarenheter.
– Misstagen man gjorde vid Vadberget i Västergötland var viktiga. Där lärde man sig att precisionsspränga med svartkrut.
– Specialister från Blekinge och Malmfälten precisionssprängde exempelvis tornen där kanonerna placerades.
Var tog sprängmassorna vägen?
– Ja, det är viktigt att komma ihåg. Samtidigt som man byggde forten, byggde man även kaserner och andra byggnader för fem regementen.
Bodens fästning, en koloss på lerfötter? Inte om du frågar Göran Lindberg och de många soldater som under hundra år tjänstgjorde där.
– Tolv meter svensk granit. 48 centimeters kanoner hade inte gjort något där. Svensk granit är inget man bygger pyramider av, de skulle sjunka ner i jorden. Och svenska soldater är världens bästa, det har jag lärt mig som yrkesofficer och i FN-tjänst.