Tror på framtiden efter år av missbruk

Hon rökte hasch för första gången i åttan. När hon började med amfetamin beskriver hon det som en pusselbit som föll på plats. Camilla Gustavssons festande i tonåren ledde till långvarigt drogmissbruk, lögner, skulder och prostitution. Till våren har hon varit drogfri i två år.  ? Jag tar en dag i taget, säger hon. Camilla Gustavsson är 31 år. Hon är svarthårig och piercad i näsan. Underarmarna pryds av tatueringar. Hon ser väldigt tuff ut men när jag frågar vad det står på den vänstra armen ler hon stort och ansiktsdragen mjuknar.  ? Det står ?William?, det är min stora grabb. Jag ska tatuera in ?Oliver? också, min lilla pojke. Kuriren träffar Camilla i Kriminellas revansch i samhällets lokal i Boden. Hon arbetsprövar hos KRIS sedan en tid tillbaka. Hon kommer inte med några förskönande omskrivningar. Camilla Gustavsson berättar sin historia rakt av, över en kopp kaffe. Hon växte upp i Forsnäs utanför Harads och gick i Harads skola från ettan till nian.  ? Hemma i byn fanns bara killar. Jag klättrade i träd och körde moppe. I tonåren drogs jag till Boden, det var ju där det hände saker. Det var också i Boden hon tog sin första fylla, 14 år gammal. Hon beskriver kvällen det hände som ett ?totalkaos?.  ? Gruppen Talk of the town spelade i Björknäsparken. Jag och min kompis hade fixat en kvarting sprit var, jag tyckte att det såg lite ut. Men Camilla blev jättefull och utkastad från Björknäsparken. Hon kämpade med baksmälla i flera dagar efteråt. Det dröjde ett tag innan hon drack igen, men hon tänkte att det bara kunde bli bättre nästa gång.  ? I åttan provade jag att röka hasch för första gången. Jag hade en moster i Kalmar som jag åkte ned och hälsade på varje sommar. På tåget hem träffade jag en äldre kille, som jag rökte med i tågkupén. Killen var snygg och såg lite farlig ut, säger hon och ler lite ironiskt vid minnet. Camilla gick ut högstadiet i Harads, med dåliga betyg.  ? Jag skolkade, snattade och åkte fast flera gånger. Så fort jag gick in i en affär i Harads kallade de in hela personalstyrkan. Hennes mamma och styvpappa hade sammanlagt fyra barn hemma, med Camilla inräknad.  ? Min mamma och styvpappa gick på alla föräldramöten i skolan och de slet verkligen. Det var på sommarlovet efter nian som Camilla Gustavsson provade amfetamin för första gången.  ? Jag bar på så mycket förträngda känslor, saker jag upplevt i barndomen. När jag tog amfetamin kändes det som om jag blev hel igen, jag blev modig, kaxig och tuff. Om någon sade någonting jag inte gillade, då small det. Jag blev någon med amfetaminet, det blev min grej. Hon tog ett sabbatsår efter nian och åkte till Gävle. Där började hon jobba på Bodil Granbergs minicirkus. Hon fortsatte att festa och knarka. Efter sabbatsåret flyttade hon tillbaka till Boden. Där fanns också hennes kompisar och hon fick en egen lägenhet.  ? Då var det ju fest så gott som varje helg. Men 1993 träffade jag en kille, han var helschysst, jätterekorderlig. Han krävde att jag skulle bryta med en del av mina gamla kompisar, om vi skulle vara tillsammans. Camilla Gustavsson kom fram till att hon ville utbilda sig på Grahns naturbruksgymnasium i Piteå. Hon avbröt sina studier i social omsorg och flyttade till Piteå med pojkvännen.  ? Det såg rätt bra ut då, det gick bra i skolan. Sedan blev jag med barn och hoppade av. 21 år gammal blev hon mamma till William. Efter mammaledigheten jobbade hon bland annat i hemtjänsten. Men så var hon med om två trafikolyckor. Hon blev sjukskriven och det började gå utför igen.  ? Jag åt mycket värktabletter, jag fick utskrivet allt jag ville. Till slut fick jag ont om jag inte tog tabletterna. Det var abstinens men det fattade jag inte. Camilla Gustavsson och hennes sambo separerade och hon flyttade tillbaka till Boden. När sonen inte bodde hos henne började hon ta amfetamin igen. Camilla har upplevt missbrukets verkliga baksida, hur hon som tjej blev tvungen att betala för knarket med sin kropp.  ? I början blir man ju alltid bjuden. Men jag hade inte pengar till amfetaminet egentligen. Man visste ju när man for på fest att om jag är med Kalle, då håller han mig med amfetamin. Vi tjejer betalar oftast inte med pengar, så är det bara. Hon berättar om en äldre kille, som alltid fanns i bakgrunden. Hon hade träffat honom i Gävle.  ? Vi hade något slags förhållande och han har hållit mig med amfetamin. Till slut fick jag betala hans knarkskulder också. Jag finns med i kronofogdens register och dras med oerhörda skulder i dag. En gång tvingades hon ha sex med en 50-årig man mot sin vilja, som betalning för en knarkskuld. När hon vägrade fick hon en pistol mot tinningen. Hur klarar man av att gå vidare efter en sådan händelse?  ? Ja... Man tar mer knark, för att kunna förtränga saker och ting. 2002 avled hennes vän Roger ?Rigi? Engström efter en misshandel. Hon var med honom den kvällen han dog.  ? Jag tog det fruktansvärt hårt. Han dog i mitt knä på Lulevägen. Det är sådant man bara sett på film tidigare och så satt jag där helt plötsligt. Efter den händelsen bosatte sig Camilla i byn Niemisel. Sonen flyttade till sin pappa. Camilla hade mycket dåligt samvete för hans skull. Hon orkade inte göra något tillsammans med honom längre.  ? För att kunna avstå från amfetaminet tog jag sömnmedel när han var hos mig på helgerna. Han ringde och frågade vad vi skulle göra en helg och jag svarade att vi kan väl se på film. Då sa han: ?Vi gör aldrig något roligt längre?. Det var som om någon slog mig i huvudet. Hon suckar. Nu kände Camilla att hon måste göra något åt situationen. Hon tänkte att antingen tar hon alla sömntabletter hon har och gör slut på alltihop, eller så lägger hon in sig för avgiftning.  ? Kroppen värkte, skulderna växte. Jag ringde akut till Sunderby sjukhus. Hon fick rådet att ringa sin läkare på vårdcentralen. Två timmar senare blev hon inlagd för avgiftning.  ? Jag var där i tio dagar. Det var tufft. En nära släkting till henne gick bort under den tiden. Camilla bröt ihop och tog ett återfall.  ? Det var i maj 2004. Jag har varit ren från droger sedan dess. Camilla Gustavsson insåg också att hon inte kunde fortsätta dricka alkohol. Numera är hon helt nykter också. I juli 2004 fick hon ett omtumlande besked. Hon var gravid. Hon hade visserligen mått illa och gått upp i vikt, men trodde att det berodde på att hon tagit kortison mot sin astma.  ? Det blev liksom en tre månaders graviditet. Oliver föddes i oktober. Hon var väldigt orolig över att sonen skulle ha tagit skada av drogerna, eftersom hon inte vetat om att hon var gravid. Hon var ensamstående mamma redan från början och fick klara nattvak och blöjbyten på egen hand.  ? Jag fick en lägenhet i Boden strax innan pojken föddes. Han är en liten stjärna, säger hon och lyser upp. Camilla Gustavsson vet att om hon tar ett återfall igen, då förlorar hon sina barn.  ? Det har jag inte råd med. Nu, när hon varit drogfri i nästan två år, ser hon ljusare på tillvaron än någonsin tidigare. Hon vill vara en bra mamma till sina söner. Och hon vet att hon vill fortsätta arbeta förebyggande mot droger, som hon gör i dag hos KRIS.  ? Jag har fått tillbaka känslor som jag inte haft på flera år. Nu kan jag uppskatta att solen skiner och att fåglarna kvittrar. Det är saker som jag inte trodde var möjligt. linda.kask@kuriren.com 0921/539 10