Gränsen mellan konst och konsthantverk har suddats ut. Verken känns mer som konst än som bruksföremål.
Det är en brokig mix av utryck, teknik och material.
Utställningen produceras av Konsthantverkscentrum och Sveriges konstföreningar. Det är en vandringsutställning som går till de föreningar som är anslutna till Sveriges konstföreningar. Det är den andra i en serie vandringsutställningar som tas fram i det här formatet.
– De konsthantverkare som är med är utvalda. Det är häftigt att få se vad de unga kommer med. De är så otroligt drivna i sina tekniker så det känns som att himlen inte är gränsen ens, säger Anette Carlsson, ordförande i Bodens konstgille.
Hon berättar lite om var och en av konstnärerna.
Polat Ghasemloo har gjort verket Du i mig, jag i dig, ingen väg ut i porslin. Han tänjer gränserna menar Anette Carlsson.
– Porslinsleran är ganska bökig och besvärlig. Man förstår att det är mycket skicklighet bakom det här. Han använder också ett speciellt sätt att jobba med glasyren med färgen på. Hur han gjort är hans förborgade hemlighet. Han jobbar med många olika färger.
Han är dessutom en av få som gått vidare från Sunderbyn, upplyste en person bland åskådarna.
Alexander Tallén gör figuriner. Anette Carlsson berättar att de ofta handlar om en modern man gestaltat genom en extremt gammal teknik.
– Han tar det gamla och för ihop det med det nya både bildligt och tekniskt. Det är ett spännande sätt att jobba på.
Ea ten Kate broderar i silke.
– Hon säger själv att det är så taktilt, så fint och så skirt, en motvikt till världen vi befinner oss i. Hon älskar de skarpa färgerna och jobbar även med pärlor. Hon har tänkt på vad som ger oss tröst i den här brusiga världen. Det är lite det hon jobbar med – det mjuka, vänliga och återkommande. Det som får ta tid.
Jelizaveta Suska är juvelerare.
– Hon jobbar med form som ser slumpmässigt ut, men som är väldigt uttänkt. Hon jobbar med ädelmetaller och olika bergarter och gör broscher, halsband och andra smycken.
Hon skapar nya former genom att krossa sten och bergarter och blanda dem med polymer, en slags genomskinlig plast.
Matilda Dominiques verk är vävt i ull.
– Just den här heter chakard väv våffelbindning. Det är gamla, gamla vävtekniker. Det som är speciellt med henne är att hon förstorar upp. Hon gör det så enormt stort. Det som kanske är platt och litet i vanliga fall, som en chakard vävd duk, använder hon i stället fibrer så det blir stort och tredimensionellt, förklarar Anette Carlsson.
Ammy Olofsson har gjort tre röda glasstavar med dynamittråd i och verket heter Blow it upp – make samething new.
– Hon tänker att tiden förändras, spräng och gå vidare och skapa något nytt.
Maja Michaelsdotter Eriksson har gjort en handtuftad matta i ull i form av ett ägg.
– Att tufta är ganska hett bland unga konstnärer. Man tar en gammal teknik och så gör man något helt nytt. Det är en jättehäftig teknik.
Lisa Wallert kallar sitt verk The Keeper VII.
– Hon har gjort flera stycken. Det är en slags rustning fast i det sköraste keramikmaterialet. Hon jobbar med ytterligheterna. Det finns också metall som ligger här bakom. För att få svärtan jobbar hon med reduktion. Man bränner fram den svarta färgen, säger Anette Carlsson.