I länet är det Boden, Övertorneå och Piteå som föreslås stängning när kontoren ska bli färre. AF har lagt ett varsel på 4500 färre anställda på grund av budgeten för 2019. Chefen och arbetsförmedlarna som NSD pratar med vill inte prata så mycket om slutet. För några år sedan blomstrade arbetsförmedlingen med ett fyrtiotal anställda.
– På papperet ska vi vara 19 stycken men det är inte så många i tjänst utan 13-14 stycken nu. Alla här jobbar på för fullt så länge kontoret hålls öppet och hjälper våra kunder, säger Anki Granström, en av två kontorschefer.
NSD träffar arbetsförmedlarna Louise Vikström med sex års anställning, Hans Ström som är inne på sitt tjugoförsta år och Dzena Artak som har kortast anställningstid med sina tre år.
– Jag och två till anställda började samtidigt i Boden, säger Dzena.
Det är först i april/maj som man lägger turordningskretsarna som gäller anställda på AF i både Norr- och Västerbotten.
– Då tittar arbetsgivaren på ett normalt pendlingsavstånd för Fyrkanten för att vara konkret. Vi kommer inte omplacera eller erbjuda anställning till någon i Kiruna eller Gällivare, säger Granström.
De som blir kvar jobbar i Luleå?– Det beror hur bemanningen kommer att se ut i antal. Det är jättemycket som är osäkert. Jag vet inte hur personallistorna sett ut tidigare, men jag vet att det skett förändringar. Det är ju arbetsgivarens förslag med nedläggningen men förhandlingarna fortsätter med facken. Samtidigt säger politikerna att vi ska vara representerade på alla orter. Vad det innebär vet jag inte, säger Granström..
Vad tror ni?– Visst kan det blir som förslaget. Jag har 20 år på AF, men vi vet ändå inte säkert hur det blir för mig. Det är ju en sak hur vi ser på våran egen situation och en annan yrkesrollen som blir kvar.Om vi själva vill vara kvar, säger Hans Ström, även skyddsombud i Boden.
Dzena Artak har mött många reaktioner från arbetssökande och arbetsgivare.
– Vissa är förtvivlade och säger att det här kommer inte gå. När Försäkringskassan drog från Boden så skulle vi inte klara oss. Men är man tvungen så är man tvungen. Vi får jobba under den här kommande mellantiden med att rusta sökande och arbetsgivare att klara sig så gått det går, säger Dzena Artak.
– Jag upplever ändå att det i dag är rätt många kunder som vi möter som behöver de personliga mötena som finns här, säger arbetsförmedlaren Hans Ström.
Árbetskamraten Louise Vikström håller med arbetsgruppen. Hon trivs med sina arbetsuppgifter.
– Jag känner dock en oro för hur det här kommer att påverka gruppen som behöver mer hjälp för att nå ett arbete. Det kan jag fundera lite mera över än min egen situation.
– Det är väl alltid en process, att ta in saker och ting, när det kommer till en själv. Det är klart att det kan vara jag som får sluta med mina sex år. Absolut, så är det, säger hon.
Louise Vikström vill inte heller förlora arbetsplatsen som hon tycker har så god kvalité och arbetskamratskap.
– Tack vare det så har vi också kunnat utföra ett uppdrag på ett bra sätt. Nej, jag vill inte tappa det här som betyder så mycket för mig i mitt liv, säger hon.
Hon tror att beskedet under torsdagen just nu är för stort att ta in än så länge.
– Det får ramla på plats eftersom. Om det blir verklighet med stängningen så tar man ställning till det då när det sker, säger Louise.
Helt krasst kan kanske ni som hjälper andra hitta jobb själva bli arbetssökande?– Ja, men då kan vi åtminstone skriva in oss. Då vet vi hur man gör, får man tänka, säger Louise Vikström, och ler.