Systrarna har alltid varit hästintresserade och när de fick barn återkom intresset.
– Vi har haft häst hela vårt liv, från att vi var små. Vi har ridit på hobbynivå, men inte tävlat. När vi blev vuxna och fick barn så ville vi skaffa shetlandsponnys till dem, säger Isabelle Hansson.
Men de ville också ge fler barn chansen att få uppleva ridturer.
– Vi har länge velat starta upp någonting med hästar, riktat mot barn. Det passade bra att dra i gång förra året i februari, säger hon och berättar att de båda har heltidsjobb, men att hon är tjänstledig på grund av studier och att hennes syster är föräldraledig.
– Vi hade två Shetlandsponnys och annonserade på sociala medier att vi kunde erbjuda ridturer. Intresset var stort. Vi tänkte att vi kanske skulle utveckla verksamheten mer. Det finns ingen sådan här typ av verksamhet i Boden eller Luleå, vad jag vet.
Företaget Ridkulbredåker ab startades i juli förra året. Nu har de fem hästar och målgruppen är barn upp till 8 år eftersom hästarna är ganska små. Verksamheten är förlagd på Nathalie Hanssons gård i Bredåker utanför Boden.
– Det är en slags turridningsverksamhet. Vi utbildar inte för vi har ingen formell utbildning, utan vi gör det för att vi vill att barnen ska få ett intresse för hästar. Det är fantastiska djur att umgås med. De ger mycket tillbaka. Om man har haft en dålig dag så kan man gå ut till hästarna och få ny energi, säger Isabelle Hansson.
Hon understryker att varken föräldrarna eller barnen behöver någon förkunskap.
– Det handlar om att vara med och ta in hästen från hagen, borsta och sadla den inför ridturen och sedan rida. Vi kan gå i skogen eller på ridplan, ibland kan de få träna på att styra hästen i en hinderbana, beroende på vilket intresse som finns och deras erfarenheter, säger hon.
Verksamheten anpassas efter barnens behov. En del vill inte göra alla momenten utan ha hästen färdig för att sitta upp direkt. Andra har svårt att hålla fokus när andra är med, så de erbjuder också enskilda pass utifrån det enskilda barnet.
Isabelle Hansson berättar att hon snart är färdigutbildad socialpedagog och att Nathalie är utbildad undersköterska och jobbar som gruppledare på Bodens ridklubb för arbetsmarknads- och utbildningsförvaltningen, med personer med neuropsykiatriska funktionsvariationer.
– Vi anpassar vår verksamhet utifrån önskemål och intressen. Jag kommer aldrig glömma när en pojke kom till oss första gången för ett enskilt pass. I början var han lite blyg, men när han sedan satt upp på hästen så sken han upp så otroligt mycket. Man blev nästan lite rörd. Det är fantastiskt att få se de förväntansfulla barnen och glädjen hos dem. Många vill inte sitta av hästen efter ridturen.
Pojken heter Oskar Olofsson och är 6 år. Hans pappa Martin Larsson tog med honom första gången förra året.
– Oskar är högautistisk och har en del svårigheter, men när han fick diagnosen så gick jag massa utbildningar för att försöka hjälpa honom och jag har fått höra att djur ska vara bra, att de har en lugnande effekt, säger han.
Martin Larsson känner Isabelle och Nathalie Hansson sedan tidigare. När han fick höra att de arrangerade ridturer skrev han och frågade om de kunde komma.
– Jag tänkte att det skulle vara värt att prova, men de red i grupper och det hade varit svårt för honom att interagera med andra och vänta på sin tur, så jag skrev och frågade om de kunde få komma bara vi och det fick vi, säger han och fortsätter:
– När jag lyfte upp honom på hästen så såg jag ett stort leende direkt. Jag tror det betydde ganska mycket för honom att få komma ut och träffa djuren.
Ridturen har blivit lite av en tradition för pappan och sonen sedan dess.
– Jag har bokat så ofta jag kunnat och berättat att vi ska dit och då har han sprungit till bilen. Det är väldigt roligt att han har fått ett intresse, säger Martin Larsson och tycker att den som vill ska prova på.
– Om man inte varit dit så kan jag starkt rekommendera det.
Hur framtiden ser ut för Ridkulbredåker vet systrarna inte, men de skulle vilja satsa på verksamheten.
– Drömmen och visionen är att fortsätta utveckla verksamheten och kunna gå ner i tid på våra jobb för att satsa mer på det här. Sedan får man se hur det går, säger Isabelle Hansson.
