De skördar i skogens bränsleförråd

Contortatall kan bli en bra förstärkning på den allt hetare biobränslemarknaden.
För första gången i Norrbotten görs gallring av contorta med en ny metod.
Hela träd med grenar tas med när skördaren mumsar sig fram i skogarna väster om Älvsbyn.

BODEN/VISTTRÄSK2006-10-13 06:00
Kuriren och Jörgen Wahlberg, produktionsledare inom Sveaskog Biobränsle Norr, stövlar fram i leran på en skogsväg en bit från Finnträsket, 25 kilometer sydväst om Älvsbyn.
Leran och duggandet från himlen till trots är det en rätt fin dag i skogen med höstens första snö på träden och marken. Det vita lyser upp i den grönska som fortfarande dröjer sig kvar denna senhöstdag.
Vi viker av uppåt berget Finntjärnliden och strax stör ett motorsurr tystnaden i skogen. I slutet på de hjulspår som vi knogar på i arbetar en skördare, en skogsmaskin som avverkar skog.
Maskinföraren Arto Kilpeläinen, Skogsfrakt i Älvsbyn AB, spakar i hytten. Timberjackmaskinen mullrar tryggt medan Arto Kilpeläinen lägger avklippta contortatallar i högar vid sidan av spåren.

Hög tid att gallra
Den här Timberjackskördaren kvistar inte träden som vanliga skördare gör. Här pågår så kallad biobränslegallring i contortabeståndet, 30 år gammalt. Slutavverkning beräknas ske när träden är mellan 60-70 år gamla mot vanliga tallar som tas ner efter 100 år.
- Det är hög tid att gallra, understryker Jörgen Wahlberg. Här måste vi göra något. Manuell gallring blir för dyr och det blir svårt med en vanlig gallringsmaskin. Nu gör vi biobränsle av contortan och får ett visst netto, tillägger han.
Contortan kräver speciell behandling eftersom kvistarna är kraftiga och ofta har stora klykor. Vanliga skördare har problem att klara av särskilt grovkvistig contorta. Den här maskinen har ett klippaggregat i stället för skördaraggregatet.
- Vi tar med hela trädet med kvistar. På så sätt får vi ut mer biomassa, förklarar Jörgen Wahlberg.
Det här sättet att gallra - klippa och lägga hela träd åt sidan - är effektivt. Cirka 200-250 träd i timmen hinns med jämfört med ordinärt sätt att ta ner träden, kvista och kapa i lämpliga längder vilket ger 100 träd i timmen.

Kul med något nytt
- Jag försöker sikta på de fula stammarna och de som ligger, säger Arto Kilpeläinen när han klättrat ner från skördaren. Och lämna de fina huvudstammarna. Men just här är det väldigt litet att ta. Längre in finns tätare områden. Svårt? Nej, det är kul att göra litet nytt.
Skotaren, en traktor för virkestransport i terräng, fraktar ner träden till upplag vid vägen. Här används en modifierad skotare med såg på gripkranen för kapning i lämpliga längder.
Speciell kraftpapp täcker de jättelika trädhögarna nere vid skogsbilvägen. På så sätt skyddas träden från att bli fuktiga. De får ligga och torka tills nästa sommar.
- Bästa är om högarna ligger över vintern och sommaren. Nästa höst kommer vi med flisutrustning och kör iväg det som flis, berättar Jörgen Wahlberg.
Trots hösten våras det för biobränslet, skulle man kunna säga.
Faktaruta:
Kanadensiska contortatallen, pinus contorta, är en rätt ny företeelse i svenska skogen. Den känns lättast igen på att den har minst dubbelt så långa barr som vanlig tall och kvistar ända ner mot roten. Stammen är mer mörkt granlik.
Den stora fördelen är att contortan växer betydligt snabbare än vår svenska tall. Nackdelar är större känslighet för stormar och snöbrott och att älgar gillar trädsorten. Contortan kommer troligen inte att lämpa sig för konstruktionsvirke inom byggsektorn. Däremot bedöms den vara bra och vacker som panelvirke samt som råvara för massaindustrin. Det är ännu oklart hur contortan står sig som biobränsle.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!