Kirkes egen odyssé

Kirke, ett av fyra barn till solguden Helios och nymfen Perseis, är familjens svarta får. För föräldrarna är hon en besvikelse. Sitt namn till trots (Kirke betyder "hök") tycks hon sakna såväl skönhet som talang. Länge verkar hon inte ens ha ärvt faderns gudomliga krafter eller moderns fallenhet för häxkonster. Syskonen Pasifaë och Perses hånar och föraktar henne för både utseende och svaghet. Också lillebror Aietes, som först är Kirkes förtrogne, överger så småningom sin syster.

Kirke själv har svårt att finna sin plats i denna värld av evigt unga, vackra, ärelystna och hänsynslösa gudar och titaner, av förföriska nymfer och fogliga najader. I själ och hjärta är hon emellertid som de andra olympierna; trolldomens makt kommer sent omsider instinktivt till henne när hon, försmådd i sin kärlek till fiskaren Glaukos och svartsjuk på den omsusade nymfen Skylla, förvandlar den senare till ett sexhövdat, drakliknande monster. Detta blir början på ett ensamt liv i landsförvisning – men också vägen till kunskap, självkännedom och i slutändan även till frihet.

Så tolkas den antika myten om nymfen och häxan Kirke av den amerikanska författaren Madeline Miller, tidigare kritikerrosad för sin "The song of Achilles"– en berättelse om kärleken mellan Akilles och Patroklos.

Myten om Kirke förknippas oftast med "Odysséen" där det berättas hur hon på sin ö Aiaje förvandlar Odysseus män till svin, ett motiv som under antiken gärna avbildades på vaser och urnor. Hos prerafaeliterna och i den tidiga 1900-talskonsten kunde Kirke personifiera de på den tiden cirkulerande föreställningarna om kvinnor som demoner, häxor och manslukerskor.

När Miller nu tar sig an en berättelse om Kirkes liv gör hon den återigen till en fängslande vandring genom den grekiska mytologin och antikens litteratur, där flertalet versioner av myten står att finna. Av myternas brokiga persongalleri och invecklade intriger har hon i "Kirke" skapat en tidlös men ändå i sin mytologiska skrud fängslande psykologisk berättelse om en kvinnas revolt mot en omgivning, ett arv och ett normsystem som begränsar henne.

Som lärare i klassiska språk förenar Miller en äkta fascination för antikens litteratur med en enastående förmåga att göra de gamla myterna till moderna bladvändare av hög litterär kvalitet.

Den grekiska mytologin är som litterärt stoff ytterst tacksam att spinna vidare på i vår av fantasyberättelser präglade tid. Underjordiska väsen, förvandlingar och tama vilddjur fyller denna värld där de odödliga gudarna i tusentals år förblir unga och vackra. Samtidigt är den grekiska mytologins värld modellerad efter människornas egen. Kirke genomskådar den makthunger, hämndlystnad och de intriger som fyller gudarnas och titanernas liv – och den egoism och elakhet som präglar relationerna längre ner i hierarkin.

Redan som barn lär sig Kirke snabbt Olympens maktstruktur och gudarnas förakt för de dödliga: "Det var som en lång kedja av fruktan, tänkte jag. Zeus högst upp och min far alldeles under honom. Sedan Zeus syskon och barn, sedan mina farbröder, vidare ned till flodgudarna och saltvattensherrarna och furierna och vindarna och gracerna, tills kedjan nådde botten, där vi, både nymfer och dödliga, satt och iakttog varandra."

Mitt bland gudar och hjältar, där många beter sig som bortskämda och lättkränkta barn, är det Kirke som är stark och okuvlig och som drar lärdomar av sina egna handlingar, såväl som dotter och syster, som i egenskap av mor och ensam härskare på Aiaje. Endast hon klarar av att förlösa sin syster, Kretas drottning Pasifaë, när denna föder Minotauros. Kirke är också den enda som lyckas erövra giftet från den fasansfulla rockan Trygons svans. Och att hon långt före Odysseus ankomst förvandlar de män som besöker hennes ö till svin får en övertygande förklaring.

Med undantag för några små anakronismer har Miller funnit ett språk som förenar skönheten i den klassiska litteraturen med modern berättarkonst. Också stilen gör därför eposet om Kirkes liv till en uppslukande lektyr, och Niclas Nilsson, senast prisbelönt för sin översättning av George Saunders roman "Lincoln i Bardo", ger den en mycket vacker svensk språkdräkt.

För den som likt jag sveps med av "Kirke" och inte kan få nog så kan jag rekommendera bloggen madelinemiller.com, där Miller bjuder på en både lärorika och underhållande genomgång av myten om Kirke i konsten.