Medan eran av garvare i Infjärden går mot sitt slut utvecklas samarbetet mellan Sverige och Bangladesh. Det är där, 25 mil utanför sjumiljonerstaden Dhaka, Anders Sandlund fjärde generationen garvare från Infjärden, har sin verksamhet. Fabriken med garveri och läderproduktion drivs med barndomsvännen Tulin Hossain.
– Jag och min bror följde med ner för ungefär 20 år sedan. Det var min första kontakt med Bangladesh och jag blev vän med Tulin som jag nu arbetar med, berättar Anders Sandlund, utbildad ekonom.
Anledningen till besöket var föräldrarnas biståndsarbete i slutet av 70-talet i det relativt nybildade Bangladesh med en orolig historia. Föräldrarna blev vänner med familjen Hossain och när sönerna träffades nästan 30 år senare kom de överens om att starta något tillsammans i en ekonomi som i dag växer.
Sedan 2016 driver de ett vegetabiliskt garveri med 35 anställda. Anders har sin bas i Härnösand och försäljningen sker i Sverige på nätet medan produktionen av läder och väskor sker i Bangladesh. Men kontakterna med Tulin och fabriken är täta. Tulin Hossain har delvis fått garvar- och läderkunskaper från Böle.
– Vi ville fortsätta med kvalitet och tradition, fortsätta på den vägen i Bangladesh och få det att fungera, starta något som är hållbart. Vi vill vara ett exempel både när det gäller arbetsmiljö och miljö i dag när över 90 procent av allt läder i världen garvas med krom, säger Anders Sandlund och fortsätter:
– Det ska vara lönsamt att ta ansvar och för oss handlar det om att göra bra produkter som är tillverkade på ett bra sätt. Att vi har många anställda som varit med länge tror jag är ett gott betyg. Den sociala och miljömässiga hållbarheten är något jag fått med mig.
För att gå ett steg längre har de sedan i fjol startat ett projekt så kallad ”cowfounding”, där familjer får kalvar att föda upp. Köttet efter slakt får familjen tjäna pengar på. I dag finns ett 50-tal kor knutna till fabriken. Tanken är att göra lädret till väskorna spårbart. Precis som det var en gång i tiden när garvningen stod på topp under första halvan av 1900-talet och bönderna i Infjärden lämnade sina hudar till garverierna i trakten.
– Det finns inget annat sätt att göra det på och få det lönsamt och i mitt fall är globaliseringen något positivt. En förlängning på Böle kan man säga.
