Kuriren träffar Kirunaboxaren John Salomonsson en kväll när han tränar i sporthallens boxningslokal tillsammans med fem andra boxare. Efter en rejäl uppvärmning så drar John några rejäla slag i sandsäckarna innan det sedan är dags för tränaren Anders Bergmark att ta över och sparra inne i ringen. Där avlöser slagserierna varandra och även om det smäller riktigt bra i sparringhandskarna så tar John det lite lugnt eftersom han drog på sig en lättare skada i armbågen när han gick en match i Boden för ett par veckor sedan.
På den internationella boxningstävlingen i Boden var det Kirunaboxaren som stod för en riktig skräll och han gjorde det som ingen annan i klubben tidigare hade lyckats med. Även om han har tränat boxning för flera år sedan så har han bara boxats på allvar det senaste året. Det har bara hunnit bli en match tidigare och den gick han segrande ur.
Trots bristen på matchrutin så lyckades John nämligen vinna över en mycket duktig norsk boxare vid namn Rikard Fredriksen. Den högt rankade norrmannen hade hela 18 matcher i ryggen innan de möttes men det räckte ändå inte. John Salomonsson vann övertygande med 3–0.
– De första minuterna var hemska. Han slog riktigt hårt och var dessutom snabb men jag tror nog att det mest var min vilja som gjorde att jag till slut vann, säger John Salomonsson och fortsätter:
– I tredje ronden var vi båda väldigt trötta men jag gav verkligen det sista och det var väl det som gjorde det.
Han kan än idag inte riktigt smälta att han vann matchen mot Fredriksen. På pappret såg det tufft ut och John var förstås nervös ända till första smällen.
– Jag har tittat på matchen några gånger efteråt men jag förstår än i dag inte riktigt att det har hänt.
Ett nytt framtidshopp inom boxningen i Norrbotten kan mycket väl vara fött i och med John Salomonsson. Själv väljer han en mycket ödmjuk framtoning och vill inte dra för stora växlar utifrån att han vann över norrmannen.
– Jag vill väl inte kalla mig själv det. Vem som helst kan nog vinna bara man har en vilja av stål och förstås lite teknik, säger 24-åringen med ett leende.
Man kan nästan säga att John har fått boxningen med modersmjölken. Hans far Leif Salomonsson var nämligen en framstående boxare på sjuttio- och åttiotalet så boxningen har alltid funnits på nära avstånd. Det har alltså blivit en och annan låtsasmatch med pappan och träningskamraten Leif genom åren och för lite drygt ett år sedan bestämde sig John för att satsa fullt ut på just boxningen. Ingen dum idé, skulle det visa sig.
– Jag har alltid tittat på boxning på tv så det har funnits där. Sedan efter att jag hade jobbat hårt i många år så kände jag att jag skulle vilja komma igång igen med vanlig styrketräning. Sedan blev det boxning också, säger John Salomonsson.
Siktet är ännu inte inställt på någon ny match men John räknar förstås med att norrmannen inte var den siste han mött. Några drömmar har han än så länge inte hunnit måla upp men han ser fram emot att möta de många duktiga boxare som finns i länet och övriga Sverige. Även om det innebär många och långa resor för Kirunasonen.
Hur boxningskarriären fortsätter får framtiden utvisa men han hoppas åtminstone att det ska gå bra för honom själv och för klubbkamraterna.
– Det är en tävling som går i januari men vi får se. Jag vet inte hur det är med armbågen som jag sträckte ut under matchen. Jag har tagit det lugnt den här veckan men nog tror jag att det ska bli fler matcher.