”En gränslös konsert” hette programmet och det blev ett 15-tal låtar som sjöngs dels var för sig men merparten tillsammans. Stefan Gunnarsson har ju ett förflutet som pianist och lagledare i "Så ska det låta" – och ett piano vet han att hantera, flinkt och med bitvis elegant turnerade ackord. Och Jardar Johansen sjöng bra men det stora problemet med konserten var att Överluleå kyrka har en förfärlig akustik i alla fall för den typ av populärmusik med fulla spjäll och starka uttryck där efterklangen riskerade att dränka de mer nertonade partierna, vilket skedde otaliga gånger. Jag förstår dock väl att det måste ha känts skönt att så att säga sjunga ut, känna klangen, rymden i rummet.

Nu fick vi en del örhängen likafullt. Gamla Carole King-låten "You’ve got a friend" satt som den skulle. Likaså Stings "Fields of Gold". Men bäst fungerade musiken rent rumsligt när Jardar Johansen ackompanjerade sig själv i den finstämda "Har du fyr?", raka motsatsen till bombastiska "Bring me home", Jean Valjeans sång ur den musikaliskt rätt flacka Les Misérables.

Att musikerna trivdes samman visade de nästan demonstrativt – superlativen for som svalor en sommardag, det mesta var ”fantastiskt”. Och inget fel i entusiasmen men för mig blev det i mesta laget. Det närmast obligatoriska extranumret föll på Andrea Bocellis kända "Con Te Partirò", vilket Jardar gick i land med i stort sett felfritt och möttes av välförtjänta applåder.