Orden är Emelie Empo Enlunds och hämtade från kortfilmsdokumentären JUCK som handlar om dans- och performance-gruppen med samma namn. Filmen fick inleda ett scensamtal i Kulturcentrum Ebeneser mellan Emelie Empo Enlund från JUCK och Erika Pekula Pettersson från Dansinitiativet i Luleå på temat femininitet inom scenkonstnärlig dans.
I filmen juckar de unga kvinnorna från JUCK till musik. De gör det i tunnelbanan och lite var som helst. Men det är inte bara en dansfilm, det ryms också personliga berättelser och betraktelser om frågor som genus, sexualitet, femininitet, etnicitet och normer. JUCK vill utmana och belysa maktstrukturer och scenrummets traditionella konventioner.
– Vi var några vänner inom streetdans-scenen i Stockholm och en av oss ville göra något i skoluniform inför ett gig som vi hade fått. Till en house-låt som vi gillade började vi jucka och tänkte att det här var någonting, berättar Emelie Empo Enlund.
De började prata om skolgården, att vara innanför, respektive att vara utanför en grupp, att fixa sig framför spegeln, att betrakta själv och att bli betraktad, den manliga blicken.
– Och så gjorde vi en liten show där vi juckade och rörde oss på andra sätt.
De gjorde också en film och la upp på Youtube och startade en Facebook-grupp. Någonstans där började det ta fart. De fick förfrågningar om att gigga på klubbar, sedan plockades showen upp på mer etablerade scener och de har rest runt i världen med den.
Reaktionerna har varit blandade.
– Om jag generaliserar: Från folk som upplevelser sig som kvinnor har vi ofta fått reaktionen att "Wow, fy fan vad fett" medan det finns många män som säger att ”Jag fattar fan inte det här, vad gör ni?” På vår Youtube-video kan man scrolla ner i kommentarsfältet där det finns en del riktigt saftiga kommentarer.
Hon erkänner utan omsvep att när de spelar för ungdomar kan de ibland vara odrägliga.
– Det kan vara alltifrån att en 13-åring stöter på mig eller gör fula gester till att de blir förbannade eller jätteglada – det är verkligen hela registret.
De har alltid publiksamtal efter skolföreställningar.
– Vi säger att det gör ingenting att ni känner massor – skuld ger bara låsningar.
Samtidigt tror hon att många upplever det som en befrielse när de börjar reflektera över vad de har sett.
– Det är otroligt häftigt när de traditionella maktkonventionerna bryts. Kroppen alstrar en massa känsla både i publiken och hos oss, för det här blir någonting annat. Ordningen är inte den samma här inne just nu och hur ska jag bete mig då?
Hon tror att det är däri sprängkraften i JUCK ligger.
– Att när man lyckas slänga upp saker och ting i luften så kanske det kan landa lite annorlunda.