Eoner av tid sedan vallpojken och hans fårhjord tillsammans med skogens mystik och farligheter för första gången trollbundit en publik. Och visst sagan är lika rar och intagande som tidigare år. Koreografin, musiken, kostymerna är detsamma. Den lilla, lilla förändringen kan tillskrivas att de ledande dansarna varierar år från år, där rörelser, ansiktsuttryck och scennärvaro möjligen kan bjuda på en hårfin variation. Det vill säga. Trolltagen är sig likt – på gott och ont. Inget egentligt fel på denna återberättelse av en söt folksaga om vallpojken hämtad ur Hyltén Cavallius samling "Svenska Sagor" där den professionella dansen på ett fint sätt samsas med amatördansare och barn. Denna mix är faktiskt Trolltagens stora charm och kärlek.
Och visst lockar det publik, men kanske inte i den mängd arrangörerna hoppats på. Platsen är unik. Kanske handlar det om marknadsföring, men någonstans kan man som återvändande publik längta efter en ny berättelse, ny kostymer och ny koreografi. 30 år är en lång tid, även om dansspelet tog en paus några år för att sedan återuppstå. Men att hoppas på att länspubliken återkommer år efter år, för att se samma dansspel utan att ha barn eller närstående som medverkar är nog att hoppas för mycket, i alla fall om man sett föreställningen minst två gånger. Och då spelar vädret mindre roll.
För helgens föreställningar kunde inte fått bättre förutsättningar. Solen sken till inramning av forsens dådande. De dansande barnen är oemotståndliga, vallpojken full av hjältemod och styrka i sina prövningar på väg genom den farliga skogen. Han tar hand om sin fårhjord samtidigt som både varg och troll bekämpas och sex prinsessor befrias. En fin saga i vacker omgivning. Inte tu tal om annat, men ärligt känns det efter 30 år dags för något nytt på denna naturscen.
En annan scen som återuppstått denna helg är föredetta Storforsens Galleri där sju konstnärer ställde ut, alla representerade även på Enter Galleria i Boden i sommar.
– Vi är vad man kan säga ett kompisgäng som träffas i olika konstnärsammanhang någon gång per år, säger Anders Hägglund från Ostvik i Västerbotten, en av utställarna.
Förutom Barbro Behm, Kiruna som ställer ut ett antal träskulpturer i furu är övriga konstnärer; Roger Sandberg, Marga Isaksson, Eva Astrid, Maj-Lis Johansson och Siv Johansson från Boden. Flertalet av dem ställer ut oljemålningar. Maj-Lis Johansson även ett antal glaskonstverk som hänger i galleriets fönster medan Siv Johansson bjuder konstpubliken på ett antal textila konstverk av tovad ull och broderi, vackert kontrasterande till övriga uttryck i en gallerilokal som uttryckligen är ett kärt återseende för länets konstpublik. Det vittnade i alla fall helgens konstbesökare om.