Karin och Anna har inte tagit med sig någon typisk storasyster- eller lillasysterroll in i vuxenlivet. Att de skulle ta över som majoritetsägare i Polarbröd har de alltid haft klart för sig men däremot har det aldrig varit en självklarhet att de skulle börja jobba i företaget.
De har haft styrelseuppdrag sedan de fyllde 18 och det mesta under uppväxten kretsade kring företaget. Att hjälpa till i konditoriet och att sommarjobba under uppväxtåren var självklart men som barn hade de helt andra drömmar om framtiden.
- När jag var i fyraårsåldern ville jag bli trappstäderska, berättar Anna.
- Jag tyckte att städerskan som skurade i vårt trapphus gjorde det svarta stengolvet så blankt och fint. Tänk vilken arbetsglädje att kunna lämna så där vackert efter sig!
Några år senare var det i stället lärare eller författare hon ville bli. Att hon så småningom doktorerade i statsvetenskap och konflikthantering ser hon som en kombination av de önskningarna och rollen hon haft därhemma vid köksbordet. Det var där hon blev medlare och konfliktlösare - expert på att väga och värdera båda sidors argument och åsikter.
- Det finns många likheter mellan konflikthantering och problemlösning. Vad jag än gör kommer jag alltid att hålla på med det. Det handlar om förfining, att få med de bästa bitarna.
Karin som dirigent
Karin känner igen Annas upplevelser - "visst, samma köksbord!" - men hon tog en annan roll. Hon hade som barn helt andra planer för framtiden. Hon ville istället bli dirigent eller regissör. Eller statsminister. Med den inställningen var det inte så konstigt att det var hon som så småningom skulle bli VD. Det var båda två överens om också när det var dags.
Anna berättar om en dröm hon en gång hade där en stor filharmonisk orkester hade tappat bort sin dirigent. Då kom syster Karin in och tog över och styrde upp hela orkestern.
- Ja, jag är en sån där som räcker upp handen, säger Karin. I VD-jobbet har man ju också en enorm möjlighet att påverka.
Hon berättar om tillfällen när hon klivit in i situationer och sammanhang där det funnits både förvirring, besvikelse och en massa ledsna känslor.
- Då kommer jag in och tar tag i sakfrågan. Visst måste man få ha sin sorg en stund men det är lätt att fastna i bitterhet. Till slut måste man också komma vidare.
Arbete och fritid i ett
Att det under uppväxtåren i Älvsbyn handlade mycket om familjeföretaget var oundvikligt. Det var under den här tiden företaget växte som mest och Anna och Karin vill framhålla sina föräldrar som dem som på allvar skapade det som i dag är Polarbröd.
- Morfar hade en idé och mormor hade en vision men det var mamma och pappa som genomförde det.
Det innebar förstås att jobbet och fritiden flöt ihop till ett. Trots det var tid och utrymme inte ett bekymmer.
- Det fanns alltid så det räckte åt båda. Det fanns mycket plats för barn. Var det teater i skolan sydde mamma kostymer och pappa har lärt oss väldigt mycket om det här med att ta hand om barn. Han är mycket omtyckt bland barnbarnen.
De beskriver pappa Kjell som passionerad och snabb i tanken - han vill gå blixtsnabbt från idé till handling. Mamma Margareta bromsar, organiserar och ifrågasätter. På det viset förädlas idén under konfliktens gång till att bli något väldigt bra och användbart i slutänden.
- När jag var barn kunde jag ibland tycka att det blev lite väl mycket Polarbröd därhemma, säger Karin.
- Men i vuxen ålder tycker jag att det är väldigt givande.
Inga surdegar
Att det skulle komplicera saker och ting i arbetsrelationen för att de är systrar är ingenting de känner igen sig i.
- Vi har vår systerrelation i grunden. För mig har det nog mest varit en trygghet. Jag vet ju precis vem Karin är och jag vet vilka värderingar hon har. Vi har ju vuxit upp tillsammans.
Visst kan det uppstå situationer när de inte är ense men de har lärt sig att inte bära med sig några surdegar. Finns det ett problem löser de det.
- Är det nåt som skaver så måste man ju knyta upp skon och titta efter vad det är, säger Anna.
- Det händer att andra förstorar konflikter som vi har sinsemellan, vi är ju inte ense hela tiden, men det är ju inget fel i det - det har bara stärkt oss i vårt systerskap. Då får man lära sig mer om sig själv och man lär sig faktiskt otroligt mycket av en konflikt, säger Karin.
Då är de tillbaka vid barndomens köksbord igen, där de tidigt lärde sig att det faktiskt kan vara bra att inte tycka likadant om allting.
- Det var en bra familj att växa upp i. Vi har haft mycket kul tillsammans och det har ju också präglat vår relation.
Ingen syskonrivalitet
När man är liten är fem och ett halvt års åldersskillnad ganska mycket. Anna var så pass mycket äldre att det inte uppstod någon konkurrens att tala om.
- Vi bråkade inte mycket. Det fanns egentligen ingen syskonrivalitet.
Karin och Anna ger sina föräldrar äran för att de hade bäddat så bra för dem när det blev dags för dem att ta över. De har byggt ett friskt och välmående företag där de har investerat sina egna värderingar och ideal. Polarbröd har mottagit både priser och utmärkelser under åren. Det är företagskulturens förtjänst, menar de.
- Vi är särskilt stolta över den där, säger Karin och pekar på ett inramat diplom på väggen där det står att 2009 var en av Sveriges fem bästa arbetsplatser.
De jobbar mycket med personalfrågor och en sak de lägger sig vinn om är att se till det ska funka för personalen att jobba och samtidigt ha familj och småbarn. I det ingår också att underlätta för och uppmuntra dem som vill dela på föräldraledigheten.
- Ett familjeföretag har ju familjen i fokus. Det händer att folk tar med sig barnen till jobbet och det är ingen som rynkar på näsan för det. Vi vet att det kan köra ihop sig.
De har olika roller och arbetsuppgifter i företaget men när Karin behöver hjälp med strategiska frågor eller om det handlar om styrelsearbete, går hon till Anna. De stora övergripande frågorna är de båda delaktiga i.
Gemensamma värderingar
Vad gäller det dagliga arbetet och detaljerna, vänder de sig till andra medarbetare.
- En tillitsfull arbetsfördelning kan man säkert uppnå på andra sätt - men visst har vi mycket gratis eftersom vi delar många värderingar och har vårt syskonskap i botten. Egentligen tycker vi lite för lika - jag gillar när vi inte är överens. Det är oproblematiskt för oss när vi tycker olika,
säger Karin.
Det är inte alltid de kommer fram till någon gyllene medelväg - en god kompromiss - ibland måste någon av dem ge med sig.
- Ja, hellre det än en dålig kompromiss, säger Karin. n