Anders Brännström, 55, är en kristen generalmajor som 2004 räddade en by i Kosovo från utplåning.
– Att kämpa mot ondskan är inte det lättaste.

ANLEDNINGEN TILL ATT Anders Brännström tog sina första andetag i Hancock, Michigan, USA är enkel.
Pappa Olaus Brännström kom till Tornedalen som präst på 1940-talet där han kom i kontakt med laestadianismen. Han började forska i väckelserörelsen där ett av spåren ledde till USA. Olaus Brännström fick ett stipendium och lämnade Sverige 1956 med fru och två döttrar för att fortsätta sin forskning på andra sidan Atlanten.
Året efter föddes sonen Anders.
Tiden som amerikan blev dock kortvarig för Anders då familjen fyra månader efter hans födelse återvände till Sverige och Tärendö där pappa Olaus varit kyrkoherde sedan 1951. Under fem år bodde Anders i prästgården i Tärendö innan pappa Olaus klev på en ny tjänst som kyrkoherde i Burträsk 1962. Samma år doktorerade han med en avhandling om laestadianismen.
– Tiden i Tärendö har jag inga          starka minnen från. Jag var så pass ung och med stigande ålder så försvinner de tidiga minnena. Men mina äldre systrar har kunnat berätta hur det var, säger Anders.
Familjen Brännström stannade i Burträsk fram till 1966 innan flyttlasset gick norrut igen. Nya adressen blev Nygatan 12 i Luleå då pappa Olaus fick jobb som domprost och senare biskop i Luleå stift fram till 1986.

DET VAR I LULEÅ som Anders började sin militära karriär. Som 15-åring blev han hemvärnssoldat och fick för första gången känna på militärlivet. Och han gillade det.
– När man tittar tillbaka på livet så är det oftast sådana här små vägskäl som varit avgörande för vilka vägar man valt. Jag trivdes bra och kände att det var en verksamhet som tilltalade mig.
1979 blev han officer på I 19/P 5 i Boden där han blev kvar i 19 år. 1998 gick flyttlasset till Östersund där jobbet som regementschef på I 5 väntade.
39 år efter sina första militärsteg som hemvärnssoldat i Luleå blev
Anders i september 2012 ny arméinspektör efter avgående Berndt Grundevik. Det bästa jobbet man kan ha när man är i armén, enligt Anders själv.
Den allmänna värnplikten försvann för två år sedan och Anders menar att armén står inför den största förändringen sedan värnplikten infördes 1901.
– Den stora utmaningen just nu är att införa ett helt nytt personalförsörjningssystem och försvarsmakten står inför helt nya uppgifter både nationellt och internationellt. Det känns jättekul att kunna få vara med och påverka det och jobba fram bra lösningar.

Artikelbild

| För snart 40 år sedan inledde Anders Brännström sin militära bana i Luleå. I år blev han Sveriges nya arméinspektör. På fritiden umgås han med familjen, däribland sonen Oskar.

17 MARS 2004 är ett datum som Anders aldrig kommer att glömma. Han var brigadchef inom den internationella fredsstyrkan i Kosovo – mitt i en konflikt mellan kosovoalbaner och kosovoserber.
Just denna marsdag kom rapporter om att tusentals kosovoalbaner var på frammarsch för att utplåna byn Caglavica, söder om Pristina, med sina 1.200 invånare.
Anders tog beslut om att stoppa angriparna och inom några timmar fanns över 1.000 soldater från den internationella fredsstyrkan på plats för att försvara byn. Konflikten hade pågått länge och Kosovoserberna hade tidigare försökt slå ihjäl Kosovoalbaner i ett antal byar.
Men det som utspelade sig i Caglavica var värre än tidigare. Två uppretade folkmassor kastade sten mot varandra med soldaterna mellan sig. Det förekom järnrör och skjutvapen. Bråket fortsatte hela dagen och lugnade inte ner sig förrän sent på kvällen när lynchmobben drog sig tillbaka. Ett antal människor från folkmassorna dog.
Anders beskriver händelsen som det värsta han varit med om.

Vad hade du för känslor inom dig, var du rädd?
– I sådana situationer är man alltid ängslig för att soldaterna ska råka illa ut, så är det. Men just då var jag väldigt fokuserad på att ta rätt beslut.

Hade du tagit samma beslut i dag om du hamnat i en liknande
situation?
– I någon detalj hade jag kanske gjort annorlunda men i allt väsentligt är jag glad att jag tog de beslut som jag  gjorde. I sådana situationer har man inte tid att fundera utan måste bestämma sig direkt och förhoppningsvis blir det rätt.

ANDERS BRÄNNSTRÖM BESKRIVS som en jordnära människa med en positiv grundsyn, strukturerad, eftertänksam och respekterad för sin integritet och sitt stöd till underordnade.
Någon som inte är rädd för att säga ifrån.
I februari 2002 orsakade han turbulens inom försvarsmakten när han tillsammans med nio andra officerare skrev en debattartikel i Dagens nyheter där de slog larm om en förtroendeklyfta mellan högsta ledningen och mannarna på förbanden. Försvarsreformen hade misslyckats och förvirring hade brutit ut bland de anställda var budskapet i debattartikeln.
”Det finns anledning att fråga sig vad skattebetalarna egentligen får för de cirka 40 miljarder som årligen avdelas till försvaret”, skrev de tio officerarna.

Artikelbild

| Anders Brännström (tvåa från vänster) var brigadchef i Kosovo när han förhindrade en massaker. På bilden är han med på genomgång före patrullering på Camp Northern Lights, Mazar-i-Sharif i Afghanistan.

Har din beslutsamhet alltid funnits där eller har den vuxit fram med åren?
– Jag hoppas och tror att både beslutsamheten och tryggheten är någonting jag fått från mina föräldrar. Jag är väldigt glad att jag fick just de föräldrarna. Det är viktigt att man säger ifrån om det är någonting man tycker är fel.

Beskriv ditt engagemang i Sveriges kristliga officersförbund?
– Jag är vice ordförande men tyvärr är jag nog den sämsta av alla vice ordföranden som finns. Jag har väldigt svårt att hinna vara med där men de ringer varje år från valberedningen och
frågar om de får välja mig igen. Hittar ni ingen annan så får ni väl göra det, brukar jag svara.

Artikelbild

| För snart 40 år sedan inledde Anders Brännström sin militära bana i Luleå. I år blev han Sveriges nya arméinspektör. Förut kallades det arméchef.

Har du sett mycket ondska?
– Ja det har jag. Och det värsta jag vet är när ondskan drabbar den lilla människan. Fattiga bönder som får lida på grund av beslut som tagits av dåliga ledare, ledare som utnyttjar situationer för sin egen vinning.
Har du någon gång tvivlat i din tro?
– Nej det har jag inte.

Kommer det goda att vinna över det onda även i verkligheten?
– Ja så kommer det att bli. När man pratar om svåra saker som till exempel Afghanistan och man hamnar i en diskussion om vi ska vara där eller inte brukar jag säga att man måste vara optimist och tro att det finns godhet och en möjlighet att förändra. Annars är det ingen idé. Men samtidigt måste man vara realist och inse att ingenting kommer att ske automatiskt.
Anders avslutar med att citera en brittisk armépräst som han träffade under sin tjänstgöring i Kosovo:
– När goda människor inte gör någonting, då härskar ondskan.