Han var 20 år när han hörde Johannes Brahms ”Ein deutsches Requiem" första gången.

– Det var musikhögskolan i Piteå som framförde den. Det var en stor upplevelse, jag var väldigt tagen – så dramatisk musik och så varm.

Nu fyller han 40 om ett par veckor och i flera år har han drömt om att sätta upp det. 28 avancerade körsångare från Motettkören plus ytterligare några inringda sångare från Piteå och Boden och nästan en full symfoniorkester med musiker från Luleå, Piteå, Umeå och Stockholm är anlitade. Olle Persson, baryton och Pia-Karin Helsing Saur, sopran, är solister.

Artikelbild

| Staffan Sandlund och Aino Sundstedt är två av körsångarna som deltar i den största körsatsning som Luleå domkyrkoförsamling har gjort på länge.

– Det är spännande. Jag är ganska nervös faktiskt, säger Samuel Lindh när Kuriren träffar honom i domkyrkans körrum strax före det sista tillfället då kören ska öva enskilt.

På lördagen möter de för första gången orkester och solister.

Att Brahms kallar sitt verk för "Ett tyskt Requiem" finns det en särskild anledning till.

– Det innehåller inga av de typiska mässatserna på latin, utan han har handplockat Bibeltexterna och satt i hop dem.

Artikelbild

| Pia-Karin Helsing Saur sjunger sopransolona i Brahms Requiem.

Brahms själv poängterade att han gärna hade kallat det ett ”mänskligt” Requiem – ett Requiem för mänskligheten. Det är ett alternativ till den katolska dödsmässan, präglad av tonsättarens lutherska tro, med fokus på tröst, eftertänksamhet och dödens övervinnande istället för på den yttersta domen, förklarar han.

– Det är mer ett verk för de efterlevande. Ett verk som vill hålla om, trösta och lyfta dig som lyssnar.

Artikelbild

| Olle Persson sjunger barytonsolona i Brahms Requiem på söndag.

Uruppförandet ägde rum 1868 i Leipzig. Att Brahms tillhör 1800-talets romantiker märks, tycker Samuel Lindh.

– Men han kom ändå lite före Wagner och de här hypersvulstiga kompositörerna. Han är betydligt stramare stilmässigt.

För kören är det 95-sidiga nothäftet en stor utmaning.

– Det är körverkens Rolls-Royce. Annars brukar solisterna sjunga ganska mycket, men inte i detta. Det finns nästan inget verk där kören sjunger så här mycket – nästan hela tiden i 80 minuter.

Körsångarna börjar strömma in och ta plats i körrummet. Aino Sundstedt från Piteå berättar att hon tycker mycket om musiken de ska framföra på söndag.

– Det är sällan man får ta i så mycket – det är många mustiga ställen.

Staffan Sandlund från Norrfjärden har tidigare arbetat 25 år på Operan i Stockholm och är en erfaren solist, men den här gången står han också i kören.

– Det är ett fantastiskt verk och det är så roligt att sjunga i kör. Det är sällan man får göra något som detta nu för tiden.