Teater
Direktören för det hela
Av Lars von Trier i scenisk version av Jack McNamara
Regi: Olle Törnqvist
Medverkande: Linda Wincent, Martin Sundbom, Maja Runeberg, Therése Lindberg, Nora Bredefeldt och Erik Kaa Hedberg.
Norrbottensteatern lördag 26 oktober
–
”Direktören för det hela” är från början en film av den danske regissören Lars von Trier – en provokatör av format, en enfant terrible. Nu har filmen blivet teater och jag tänker att den kanske ändå kunde ha blivit ett rätt fränt stycke. Men komedi är svåra saker. Och det kräver en komiskt finslipad ensemble.
Situationen är som följer; Hanna (en energirik Linda Wincent) driver ett IT-företag som hon är i färd med att sälja. Problemet är bara att hon i alla år sagt till sina anställda att hon bara är något slags mellanchef, att direktören för det hela är en kille vid namn Sven från USA som aldrig dyker upp. På så sätt har hon sluppit klä skott för alla tuffa beslut om uppsägningar, dålig löneutveckling med mera – hon har skyllt på Sven. Men nu inför försäljningen tvingas hon ta in honom, den finska motparten kräver att få stå öga mot öga med bossen. Så Hanna anställer en arbetslös B-skådis för att spela rollen som högsta höns. Och hon instruerar honom exakt vad han ska säga och hur. Plats för komiska förväxlingar – för absolut ingenting går förstås som planerat. Vi får oss till livs en modern förväxlingskomedi tryfferat med små gliringar här och där mot företagens management-kultur, mot en tjurrusande kapitalism ja, även skådespelaryrket får sin släng av sleven. Och det springs i dörrar som vore det en pjäs av mästaren på området, den franske lustspelsnestorn Georges Feydeau.
Själva manuset är rejält skruvat och känslan av ett slags totalabsurdism infinner sig raskt. Men manusets alla ingångar med potential att spegla vår samtid tas inte tillvara. Synd på de rara ärtor som ändå så att säga puttrar i kulissen. Det är alldeles för högspänt, mycket går i falsett vilket jag misstänker döljer en misstro mot manusets bärighet. Jag hade gärna sett en bitvis mer lågmäld humor, lite mer av Ricky Gervais ”The Office” i läsarten. Kontorsintriger är förvisso en tacksam komisk arena.
Dock, Martin Sundbom i huvudrollen kan sitt komiska ABC och Maja Runeberg som en perkele-osande finsk VD med orangelackade stilettpumps gick inte av för hackor. Och scenen där en kärlekskrank Therése Lindberg har utvecklingssamtal grep tag.
Nu skall sägas avslutningsvis att det är vanskligt att recensera en komedi på premiären. Komedigenren i synnerhet mår väl av att slipas av i mötet med sin publik och jag tror att föreställningen på Norrbottensteatern kommer att mogna och sätta sig. Tajmingen var inte på plats på lördagens premiär. Men kommer det att rädda föreställningen? Det får publiken avgöra.
