Litteratur
Roger Melin
Staika
Black Island Books
Han låter träd, väder och vindar tala i sina dikter, naturföremålen blir subjekt och poeten lyssnar till vad de gör och säger. Naturen och människorna delar tillvarons mysterium och Melins dikter speglar denna konfliktfyllda samexistens.
Men i den här boken tror jag mig lyssna till nya toner i Melins språkmusik. Redan i bokens första strof framträder en författare med förhoppningar om att avslöja tillvarons (Guds?) hemligheter, en uppgift som liknar de stora romantikernas.
Är jag vid närmare eftertanke
helt nära det oändliga
dess innersta dröm
och saga?
I en lång dikt på fyra sidor med titeln ”En gudsbild”, överraskar Melin med att pröva olika djärva utsagor om Gud, som kan vara en förstående vän:
”Du är en kunnig tekniker och ifrågasätter
aldrig min vänskap trots att det levs
med sådan möda
Du förstår hur komplicerat det är
att känslorna fladdrar
som stora vita gardiner.”
Men Melins gudsbild har också mörkare inslag och han frågar ”vad gör du med tvivlarna/som inte besvarar din kärlek?” Gud kan också vända bort sitt ansikte från oss.
Andra dikter blickar ut över våra dagars krig och folkmord. Inbördeskriget i Syrien våren 2018 dubbelexponeras med klimathot och glesbygdskommunens näringslivsproblem:
”Till våren svarar björkarna med en frösättning
som är lika stor som dagens flygbombning
mot en syrisk enklav
och det händer just idag,
när kommunen har fått hit
en utlokaliserad
myndighet.”
I dikten ”Vastenjaure” uttrycks motsättningen mellan samernas intressen och storsamhällets. Poeten har det lättare, han kan skriva sin dikt utan att möta kravallutrustad polis.
Melins poesi kräver uppmärksamma läsare. Den har många skikt och stark laddning. Mycket tyder på att han hittat nya stigar i Staika. Det är spännande att följa hans vandring i fjäll och dikt.