Sverige har en liten myskoxpopulation som lever i fjällen i Härjedalen. På sjuttiotalet vandrade de in från Dovrefjället i Norge, dit de hade planterats 40 år tidigare. Dolly Jørgensen är forskare på Luleå tekniska universitet och hon har undersökt varför många vill återintroducera arter som har försvunnit från ett område.
– Det vi kan se i dokument från den tiden är att de inte frågade någon i Dovre om de ville ha myskoxarna där. De hade ingen plan och de var där mest för syns skull. Och det var nästan samma sak när myskoxarna kom till Sverige. Folk i området och samer som hade renar var missnöjda. Men de fick bara till svar att det skulle vara bra för turismen och att det är fint med nya djur, säger hon.
Hon säger att det visserligen kan vara bra för miljön att återinföra djur som tidigare har funnits i ett område. Men hon drar paralleller till den pågående debatten om omplacering eller avskjutning av vargar. Och hon säger att det aldrig är personerna som påverkas mest som får göra sin röst hörd.
– Två personer i Norge har dödats av myskoxar. Många var upprörda och ville bli av med dem. Det är en intressant historia för den visar vilkas röster vi lyssnar på, och inte lyssnar på. Det är alltid de som är i närmast kontakt med djuren som är mest försiktiga med sådant här. Vi som sitter långt borta tänker ofta bara att "det är väl bra med stora djur", säger hon.
Den förståelsen tycker Dolly Jørgensen ibland saknas i debatten.
– Om vi som samhälle vill ha vargar måste vi också vara medvetna om att en del inte vill ha det. Det kan finnas många argument för eller emot, men i grund och botten är det ett demokratiskt problem. Vem lyssnar vi på, säger hon.