Fridsamt, tryggt och kärleksfullt – på Lottis farm finner djuren en fristad. Sedan 2012 tar hon emot djur som har av länsstyrelse och polis för att deras ägare inte ger dem den omsorg de behöver.
– Det är sällan djur som är slagna eller misshandlade, jag skulle säga att de är försummade. Men jag tar bara emot större djur, inte hundar och katter, säger hon.
Gården mellan Ersnäs och Sjulsmark köpte hon 2011. Med syftet att skapa en fristad för hästar som far illa. 2012 byggde hon ett stall.
Men det började långt tidigare än så.
– Redan som 14-åring räddade jag hästar från Karlgrens slakteri och hyrde in dem i Gäddvik. Jag har haft häst i nästan hela mitt liv, säger Lotti Ejerdal.
Hon visste att det Norrbotten saknade en gård för omhändertagna större djur. Så hon gick upp till länsstyrelsen och berättade om sina planer.
– Jag sa att ville starta en gård för hästar som tagits om hand för omplacering. De svarade: "Men vi har bara ett fall av en omhändertagen häst på tio år. Så det tycker vi inte att du ska göra", berättar Lotti Ejerdal.
Hon lyssnade inte på varningen och startade Djurcenter – hästarnas hem. Sedan dess har
hon tagit hand om sju hästar, ett par har blivit kvar medan de övriga har omplacerats.
– När de kommer kan de vara för magra, de kan var för tjocka. De behöver kärlek och en del pockar väldigt mycket på uppmärksamhet medan andra inte alls vill ta kontakt till att börja. Men det är fantastiskt att se hur de utvecklas och mår allt bättre, säger hon.
Och som för att bekräfta hennes ord samlas hästar och får runt Lotti Ejerdal och kelar med henne, och varann. Det känns nästan lite overkligt att se hur hästar, får, hundar och katter tyr sig till henne, och varandra.
Just nu har hon tre hästar på gården. Amigo är en ridhäst som kastade av alla sina ryttare och som kom till Lotti Ejerdal för att ägaren ville ha hjälp med den bråkstaken. Men hon blev förälskad.
– Så jag köpte honom. Och han är hur bra som helst att rida nu, säger hon.
Bayon är 27 år och för gammal för att omplaceras så han får stanna hos Lotti Ejerdal den tid han har kvar.
De tre fåren, en tacka med två lamm, körde hon 60 mil tur och retur för att hämta sedan länsstyrelsen dömt ut ägarens förmåga att ta hand om djuren. De var vanvårdade och förvildade men springer idag fritt på gården med övriga djur och är hur keliga som helst. Där finns även tre hundar och två katter.
– Alla mina djur är sällskapliga och sociala, säger hon och det går inte att säga emot.
Men hon blir inte rik på verksamheten och arbetar på dagarna i Luleå. Hon får ersättning för den tid en omhändertagen häst vistas på gården – om myndigheterna lyckas klämma ägaren på pengarna.
– Det kostar mest, konstaterar Lotti Ejerdal.
Men familjen hjälper till, Lotti ha både barn och barnbarn. Och så mamma Karin Ejerdal, 92, som hälsar på regelbundet och då gillar att sopa stallet.
– Jag tror inte det finns någon som Lotti, säger hon.