Ahmad, som inte vill träda fram med sitt riktiga namn kom till Sverige från Libanon 2007 där han flydde Libanonkriget som utspelade sig i juli 2006 mellan Israel och den shiamuslimska organisationen Hizbollah.

Han smugglades över libanesiska gränsen till Syrien och tog sig sedan därifrån med båt till Turkiet.

– Jag fick stanna där i några dagar och tog mig sedan med en fullsmockad gummibåt till Grekland, berättar Ahmad.

Med ett förfalskat irakiskt pass tog han, en månad senare, ett flyg hela vägen till Sverige.

Tio år har passerat och han har under den tiden hunnit skaffa barn och flytta från Stockholm upp till Luleå. Men än i dag är han fortfarande asylsökande och väntar ett svar från Migrationsverket om huruvida han får stanna kvar i Sverige eller utvisas från landet.

– Det känns fruktansvärt. Att bo i Sverige i snart över tio år och sen till slut få höra att jag ska skickas hem igen hade förstört mig. Att känna att du finns, att du faktiskt lever men samtidigt inte är otroligt jobbigt.

Om du nu skulle få beskedet att du ska utvisas. Vad skulle du göra?

– Precis som alla andra gör, jag skulle gömma mig tills jag har rätt att söka asyl igen. De åren skulle säkerligen vara hemska, att vara på sin vakt hela tiden. Men med tanke på att jag har lagt allt jag äger på att ta mig hit skulle i slutändan vara värt det, säger Ahmad.

Ahmad berättar att han även i Libanon klassas som flykting. Han är ursprungligen från Palestina och säger att han inte har rätt till varken vård eller jobb där.

– Att leva illegalt här i Sverige och vara rädd hela tiden för att polisen ska hitta mig skulle vara tio gånger bättre än att åka tillbaka till Libanon. Där lever du i misär som palestinier, du lever men dör tusen gånger om på samma dag. Här i Sverige, trots att du lever svart har du åtminstone din integritet i takt.

Idag finns det omkring 12 500 personer i Sverige som stannat i landet trots att de fått avslag på sin ansökan. Och många av de personerna finns här i länet och har gjort precis som Ahmad tänker göra om han får ett avslag.

En vanlig fråga som ofta dyker upp när en sådan situation uppstår är: hur kan polisen inte hitta dessa personer? Svaret på den frågan är enligt Ahmad att de flesta skriver in sig på adressen som Migrationsverket placerat de på, men bor någon annanstans.

– När polisen kommer och knackar på din dörr så är du redan gömd där ingen vet var du är.

Har du också gjort så?

– När jag bodde i Stockholm så hade jag gjort så. Jag bodde i Fisksätra och hade min adress i Hässelby, jag åkte den timmen som det tar med tunnelbanan, hämtade min post och drog sedan hem igen.

Om vi pratar om terrordådet i Stockholm, tror du att ett sådant besked var orsaken bakom attacken?

– Nej, jag tror inte att man blir extremist för att man inte får uppehållstillstånd. Omgivningen, vilka du hänger med och hur du själv är uppfostrad och är som person, det är det som spelar stor roll. Men av ett nej blir du inte extremist.