En del börjar skriva barnböcker, andra startar eget eller syr små förklädes­klänningar som gör succé. När man får barn öppnar sig plötsligt en helt ny värld av möjligheter och sätt att tänka på.
För Mattias Barsk var det lite tvärtom. Redan för fem år sedan, två år innan dottern Ella föddes, gick han från jobbet som nöjesredaktör här på Kuriren till SVT:s barn- och ­ungdomsproduktioner.
– Jag har alltid varit nyfiken på hur barn tänker. När man gör TV för barn får man också chansen att experimentera, utan att för den skull göra vilket skit som helst, säger Mattias.
Han har just avslutat sitt jobb som ­redaktör på Bolibompa men finns kvar i SVT-huset där han numera titulerar sig som inslagsproducent för Existens.
Första barnprogrammet ­Mattias dock jobbade med var Expedition Vildmark i Umeå, då först som inslags­producent och senare också som ­redaktör. ­Programmet hade bra ­resurser och en ordentlig redaktion som lyckades locka fram riktigt bra ­tittarsiffror.
Spindeln i nätet
Efter två och en halv säsong bar det av till Stockholm och ett jobb som producent för Minimyror i Kenya, ett program för de allra minsta där sista avsnittet visas den 15 april.
– Det var kul att få vara med på ­tåget med Expedition Vildmark som är en ganska påkostad produktion. Med ­Minimyror var det lite tvärtom. Där sattes en redaktion på tre resvana ­personer ihop och vi gjorde i princip allt själva, säger Mattias.
Som producent var han lite av ­spindeln i nätet och både klippte ihop ­programmet och lade på ­musik efter de tre ­veckorna i Kenya. 
Men hur tänker man egentligen kring barn-TV?
– Jag brukar tänka att det man gör ska ­konkurrera med tågbanan på golvet. Och så tycker jag att man ska visa respekt för barnen, inte underskatta dem. Försöka vara kittlande och kanske göra det lite svårare än man tror att de klarar av, säger Mattias och fortsätter:
– Sedan kan man faktiskt gå till sig själv ibland. Vill man som vuxen sitta kvar och titta ­funkar det oftast för barn också.
Vad är svårast i jobbet?
– Oj, mycket. Men kanske det här med tonträff. Det är svårt att veta om det låter som man vill att det ska låta. Sedan är det så himla ­individuellt vad man kan ta in och vad man är ­mogen för, säger ­Mattias.
– Och så musikvalet. Det är ­viktigt. Bara för att det handlar om barn ­behöver man inte automatiskt använda cirkusmusik.
Matas med TV
Som det ser ut i dag har svenska barn aldrig förr haft ett så stort utbud av ­både program och kanaler. Förutom SVT:s och TV4:s barnprogram finns en uppsjö av kanaler att välja bland.
Starkast är dock SVT som har längst tradition av barnproduktion. För de kommersiella svenska kanalerna är det till och med en förlustaffär att syssla med barn-TV då de svenska reklamreglerna förbjuder reklam både före, under och efter barnprogrammen. Men enligt Mattias beror SVT:s starka ­ställningen på mer än så.
– SVT är rädd om sin publik och tar det seriöst. Bolibompa ska ju vara som barnens kompis. Och det finns en ­trovärdighet i programmen, något man kan lita på, säger han.
– Sedan tycker jag att det är bra att det finns ett vidare tänk. Man ska inte bara titta på programmen utan ­inspireras av dem. Som efter ett avsnitt av Expedition Vildmark där vi krypit i grottor med pannlampor. Direkt när programmet var slut kunde man se barn som var ute i snön och lekte med ficklampor. Så ska det vara.
Vågar fläska till det
Efter jobbet med Minimyror fick ­Mattias så jobba som en av tre ­redaktörer på Bolibompa. Vilket ­betyder att han var med och planerade de olika ­Bolibompasändningarna samt ­arbetade nära programledarna. Ett jobb som låter som drömmen för en så liten tjej som Ella.
– Fast egentligen är Ella lite för liten för att förstå helt. Hon tror att jag åker till studion hon ser på TV varje dag när jag åker till jobbet, vilket inte ­riktigt stämmer. Och första gången en av programledarna var hem till oss satte hon sig bara ned och tittade på honom, väntade på att han skulle börja prata, skrattar Mattias.
Men du som hållit på med barn-TV, vad ser ni på där hemma?
– Vi ser Bolibompa varje kväll. Sen blir det inte så mycket mer. Lite film såklart. Astrid Lindgren-filmerna och så Drutten och Gena. Det är extra ­populärt just nu, säger Mattias och fortsätter:
– Själv tycker jag att pysselprogrammet Philofix är jäkligt bra barn-TV. De kan misslyckas och göra fel och det känns befriande. Och så gillar jag Hjärnkontoret. De känns båda som ­genomtänkta, snygga program. Man vågar fläska till det helt enkelt.
Även om Mattias sedan några veckor tillbaka nu jobbar med något helt ­annat än barn-TV, är det inget han ­sörjer. Ännu.
– Nej, jag ser det här som en lärdom. Nu har jag tid att iaktta det hela ­utifrån, att tänka igenom det jag gjort. Men jag kommer säkert att jobba med barn-TV igen.