Recension
Norrbottens Kammarorkester under ledning av solisten Ulf Wallin
Verk av Franz Schubert, Grazyna Bacewicz, Kurt Atterberg och Antonín Dvorár framfördes.
Kulturens hus 7 november.
Det var säsongsavslutning på klassikerserien i Kulturens hus och på programmet stod allt från wienklassicism över högstämd svensk romantik, via en skimrande nyfiken modernist till toner från de böhmiska skogarna.
Norrbottens kammarorkester med solisten Ulf Wallin på fiol bjöd på en bred musikpalett som inleddes med Schuberts "Rondo i A-dur". Och nog fanns inspiratören Mozart med på ett hörn i denna lekfullt dansanta musik med glimtvisa inslag av folkmusik, även om jag tror stycket passar bättre för en mindre sättning. Violinsolona sköttes med all önskvärd ackuratess av maestro Wallin. Sen var turen kommen till polska Grazyna Bacewicz "Konsert för stråkorkester". En undersökande och samtidigt vilsamt melodisk musik med pulserande, drivande rytmisering. En musik i glappet mellan neoromantik och modernism. Ett spännande möte.
Efter paus framfördes den ganska daterade nationalromantikern Kurt Atterberg och hans svårmodigt, för att inte säga krampaktigt högstämda "Adagio Amoroso". Aftonens clou blev istället Antonín Dvoráks "Serenad för stråkar i E-dur". Den kom som en varm förlig vind från de centraleuropeiska slätterna. Och Norrbottens Kammarorkester mejslade fram en vaggande vilsamhet – och jag tror banne mig vi var många i salongen som lätt hade kunna somna lyckliga i raderna. Orkesterns olika sektioner med violin, viola och cello var nu mer distinkta i sitt samspel alltmedan basarnas mjuka pizzicaton höll ordning på strukturen. Det påstås ibland att Dvorák skriver ointellektuell musik. I mitt tycke är han en sann humanist i de varma färger han målar sin musik med. En tonsmed av format.